Loppisrunda i Purmo

Ibland hittar man skatter... Idag har jag varit på Loppisrace i Purmo och man kan lugnt säga att Purmo levererade. Den här gamla vinyltapeten blev min för 4 euro. Jag visste precis till vad en bit skulle gå till och jag fixade också det genast när jag kom hem.

Korgen är min mormors gamla. I den bar hon alltid ut kaffet på gården. Den rutiga självhäftande plasten som skyddade bottnen hade blivit ganska ful och jag försökte fixa det med en bit vaxduk, men jag var inte nöjd över resultatet. Nu ser den ut som jag vill att den ska se ut!

Kuomaskornas klassfoto

Känsliga läsare och minimalister varnas...

Skor är kanske inte rätt sak att spara pengar på, men jag har tyckt att Kuoma-stövlar är sådant som man kan spana efter på loppis. Än så länge har jag haft tur och hittat sådana som är i bra skick för en billig peng (2 - 6€, riktpris som nya 37,90). Det är ju inte alltid just den storleken som behövs just nu man hittar, men faktum är att varje par har använts av minst ett av barnen under minst en vinter.

Jag har idag gått igenom hushållets Kuoma-lager och det blev ju rätt så många par... och en ensam (husets treåring har en ovana att kidnappa skor och lämna dem på märkliga ställen, strax efter att jag tog bilden hade han sorterat om stövlarna och hämtat några par andra skor ur skåpet :-)).

De två minsta paren är urvuxna och ska få flytta till nästa hushåll, liksom också ett par 28 och 31 för de finns dubbelt (eftersom de större pojkarna har ganska lika stora fötter). De två största paren är hamstrade för nästa vinter och alla mellanstorlekarna väntar på att minstingens fötter ska växa. Tur att vi har en stor skogarderob så att jag faktiskt kan ha skor i lager i väntan på att användarna växer. Galet eller praktiskt?

Utfärdspåsar

Investerade en euro i en bit prickig vaxduk på tygloppiset. Biten räckte precis till en större och två mindre utfärdspåsar för mat och kärl. Tanken bakom påsarna är enkel, när man ska på utfärd vill man inte släpa med sig plastpåsar och burkar/askar tar onödigt mycket plats så jag ville ha hållbara påsar som håller fukt inne och är lätta att tvätta.

Stora V har redan hunnit testa dem på en skolutfärd. Den största är så pass stor att man får in en sopptallrik, bestick och mugg utan problem och man kan ändå vika ner kanten ordentligt.

Påskduk

Igen tog det länge att förverkliga något jag planerat så länge - en påskduk. Allt material är loppisfyndat. Som botten använde jag ett tjockare lakan och äggen är av olika tyger och påskdukar. Löparen är egentligen en gardin.

Största problemet med förverkligandet var egentligen att min Heat n´ bond var nästan slut så jag använde bara små bitar t.ex. rund äggens kanter och vid ena löparfästet. Jag hade tänkt brodera litet vårhälsningar på duken med frihands maskinbroderi, men det ville inte riktigt så nu står det bara Glad Påsk längs med ett av äggen (och varje gång jag ser på duken tror jag att någon klottat med grön tusch :-)). Jag får nog träna litet mer på det inför nästa projekt.

Vårens tygloppis

För fem år sedan råkade jag höra fel, man hör väl vad man vill höra ibland... Det jag trodde mej höra var ordet "kangaskirppis" och ordet började gro i mitt huvud. Det måste ju finnas flera än jag som tycker om gamla tyger, och det måste finnas ännu fler som vill bli av med en del av sina tyggömmor. Planen blev klar snabbt och jag bad Vasa miljöförening att backa upp projektet. De var med på noterna men hade inte människokraft att avvara och ännu i det här skedet trodde jag på allvar att projektet är så litet att en kvinna lätt fixar det själv.

När jag funderade på plats hade jag ånga grundtankar, det skulle vara en plats som man gärna kan locka en litet annorlunda publik till än stället vanligen har och att stället inte kräver en enorm hyra. Mitt förstahandsval, Ritz, var lyckligtvis med på noterna.

Efter en puff i Vasabladet och stor medial uppmärksamhet fattade jag att jag var på rätt spår men att jag underskattat folk totalt, antalet anmälda åkte över 60 stycken under några timmar. Tillsammans med två frivilliga lyckades vi ändå ro iland tygloppiset. Hela Ritz var fullt av tyger, massor människor kom och handlade och köerna var långa. Efter det första tygloppiset blev det tre till på Ritz.

I år var det ett rutinerat gäng som fixade ihop tygloppiset. Alla valde en uppgift som passar dem och sällan har planeringen gått så här smärtfritt. Eftersom vi som ordnar tygloppiset alla går på Arbis syjunta så kollade vi upp om vi kan pröva på att ordna tygloppiset i Arbis lokaler. Det fick vi och platsen funkade perfekt!

Tack alla som jobbade på tygloppiset, som sålde tyger, köpte tyger och som kom och tittade! Tygloppiset har en sida på facebook. Välkommen med!

Ibland är loppis bra och ibland...

... inte så bra.

Alltså på riktigt. Hur resonerar man när man försöker sälja söndriga barnbyxor på loppis?

Tygloppis på kommande

Tygloppiset är tillbaka, på ny plats!

Lördagen den 16.3 klockan 10-14 på Vasa Arbis, Kyrkoesplanaden 15.

Vill du sälja tyger? Anmäl dig per e-post till adressen katister@gmail.com så får du ett försäljarnummer. Platshyran är 5 €, vi sköter försäljningen. Begränsat antal platser.

------

Kangaskirppis tuli takaisin, uudessa paikassa!

Lauantaina 16.3 kello 10-14, Vasa Arbiksessa, Kirkkopuistikko 15.

Haluatko myydä kankaita? Ilmoittaudu sähköpostitse osoitteeseen katister@gmail.com niin saat myyjänumeron. Paikkavuokra on 5€, me hoidamme myymisen. Paikkoja on rajoitetusti.

Med risk för att jag blir utan...

Jag har tidigare skrivit om emaljkastruller eftersom jag är mycket förtjust i dem. En del av dem har inte riktigt varit färdiga för matlagning efter bara en vanlig diskning när de kommit hem från loppis. Jag tänkte dela med mej av några husmorstips för hur man kan rädda gamla emaljkastruller och gjutjärnspannor från en oförtjänt skrotning.

Den här kastrullen var alldeles svartbrun av missfärgningar ännu för en stund sedan. Emaljkastruller tar lätt färg åt sig när man använder dem. Tyvärr var jag så ivrig när jag satt igång att jag glömde fota, men den här var ingen skönhet inuti. För att få bort det hällde jag i ungefär 2 msk maskindiskmedel och fyllde på med vatten, bara så mycket att det täckte de värsta missfärgningarna. Sedan lät jag blandningen koka upp och puttra i ca 10 min. Till sist diskade jag för hand. Först litet skrubbande med diskborsten i det kokheta vattnet och efter sköljning med vanligt diskmedel. Maskindiskmedlet är så mycket starkare än vanligt diskmedel att man inte ens behöver skrubba.

Om man har termosar eller te-/kaffekoppar så får man bort dem på nästan samma sätt. I stället för att koka fyller man helt enkelt på med hett vatten och maskindiskmedel.

Gjutjärnspannor blir otroligt hemska när de inte sköts om. Men de går att rädda, så vill man ha en riktigt bra gjutjärnspanna så kan man modigt leta på loppisar och inte skippa billiga pannor som ser ut som om de använts i tiotals år utan att bli diskade. Det finns en räddning bara man har litet tålamod.

Börja med att diska stekpannan helt vanligt. Använd vanligt diskmedel, det är helt ok i det här skedet. Min nyaste panna var så hemsk att jag inte ville röra den innan behandlingen så jag hoppade över diskningen. Steg två är att ta en plastpåse (utan hål!!) och lägga stekpannan i den och sedan täcker du pannan både utanpå och innanför med helt vanlig ugnsrengöringsspray. Knyt om påsen och lägg/häng den på ett ställe där den får vara i fred och kan bli liggande en tid. Låt ligga minst en vecka. Diska sedan av pannan, du kan också använda någon typ av björntunga. Oftast behövs minst en behandling till. 

När pannan ser fin ut igen återstår en sak - återfettning. Då oljar man in pannan och lägger i het ugn och "bränner" in oljan. Sedan är den klar att användas. Du minns väl att man brukar diska gjutjärnspannor utan diskmedel mellan användningarna. Jag brukar också olja in mej vanlig matolja mellan varven.

Pannan på bilden har legat två veckor i påsen och nu har jag diskat den noggrant. Insidan ser redan riktigt bra ut, men utsidan kommer att ta tid och flera behandlingar till. Men redan kan man se att stekpannan har en vacker blå emaljering på utsidan (det såg man bara just och just på loppis). På den andra bilden är pannan i påsen, insidan är redan sprayad och utsidan håller på att bli sprayad.

En till kastrull

Min Primavera samling fick ett rött tillskott igår. Hurra! Jag hittade en gul i samma modell, till ett rimligt pris, för ett par år sedan på gammaldags torg i Jakobstad. Den gula med öron är inte mer än ett par veckor gammal, den dök upp på loppis i Vasa, och den har några små hack på locket men inuti ser den nästan oanvänd ut. Den röda hittade jag alltså igår på samma loppis, till samma pris. Månne det inte var samma bord också.

Trots att jag faktiskt använder mina emaljkastruller varje dag så behövde jag motivera köpet en aning. Men bara en aning. Tänk att värma glögg i den röda kastrullen... Härligt!

Primavera är formgiven av Raija Uosikkinen för Finel på 1970-talet. Primavera finns också åtminstone i grönt.

Helt vanliga katter på promenad

Man kan förstås tro att det här är alldeles vanliga katter på promenad. Och det är det ju egentligen, helt vanliga plastkatter och plasthundar på en städad söndagspromenad. Ser man närmare på dem så märker man att en något skruvad person har gjort små hål i deras ryggar och skruvat ner pyttesmå öglor i hålen.

Inom en nära framtid kommer djuren och deras kompisar att bli spraymålade och möjligen kommer de också att doppa sina svansar och öron i högar med glitter. Tänk, det hade nog inte deras förra ägare tänkt på när hen förde djuren till närmaste loppis :-).

UFO dag 1

Grupptryck kan faktiskt vara bra också! I "min" syjunta blev vi utmanade att inte påbörja nya projekt utan i stället avsluta alla projekt som blivit på hälft. Efter litet funderande stickade jag klart vantarna jag påbörjat dagen innan och grävde fram högen med halvfärdigt.

Del ett var för min del att reparera och fixa gammalt. Tre par byxor, ett nattlinne och två jackor bara väntade på litet öm omvårdnad. Nattlinnet och ett par byxor var en enkel match, men de fyra andra tog det emot att börja på. Jag skyller oförmågan att göra det på att det var frågan om krångligheter. På båda jackorna behövde dragkeden bytas ut och canvasbyxorna hade båda stora revor. Men en utmaning är en utmaning så jag tog tjuren vid hornen och fixade.

På canvasbyxorna strök jag först fast en bit trikå (en bit av ärmen på en gammal t-skjorta) med heat n´bond på baksidan och sicksackade helt enkelt över revan på framsidan. Det tog inte särskilt länge och var absolut inte svårt. Jag är dessutom mycket nöjd med resultatet.

På jackorna valde jag att göra på olika sätt. På den bruna hade jag redan sprättat bort den gamla dragkeden och konstaterat att det blir så gott som omöjligt att få alla tyglager på plats igen, men jag försökte halvhjärtat vika också insidans trikå som skulle täcka dragkeden. Det blev inte så snyggt på insidan, men fungerar absolut. Först på bilden märkte jag att jag fick litet osynk :-).
På fleecen klippte jag helt kallt bort delen med tänderna och sydde en ny ovapå. Det gick betydligt enklare. Jag är inte helt nöjd, eftersom jag jämför med originalet, men nu blev båda jackorna i alla fall användbara igen!

Fågelburar i taket

Ett projekt som har fått gro både länge och väl är fågelburar inspirerade bland annat av Ninette och Dottie Angel. Den lilla lampkupan hittade jag för länge sedan, kanske på Samaria? och den stora följde med hem från Loppisrace i Purmo i somras. När det kom emot en låda fåglar på hantverksmässan i Seinäjoki så fanns inga ursäkter längre.

Bollarna är gjorda av tunn restkartong som jag klistrade olika tyger på. För att ytan skulle bli slätare valde jag Eri-keeper som jag blandade ut med vatten och penslade på.

Tygblöjor och förspilld kvinnokraft

För att fira tygblöjsveckan (Kestovaippayhdistys firar tygblöjan den här veckan) har jag strukit  vikblöjor och sorterat och fotograferat tygblöjor. Hela dagen! Jag började tycka att de tar för mycket plats och nu ska de bort. Jag lägger ut länk sedan när jag lägger dem till försäljning om någon är intresserad.

Under sju år och sex dagar har ett eller flera av våra barn använt tygblöjor från och till. Mer som nyfödda och mindre från att de börjat gå. Jag skulle mer än gärna skriva under att barn blir snabbare torra med tygblöjor, men så är det nog inte med våra barn. Dels beror det väl på att de inte bara har använt tygblöjor och dels på mognad. Det tycker jag att jag märker speciellt bra med den yngsta. Han har varit helt ointresserad av pottan och först när han vågade använda wc-stolen så vågade han ens pröva. Han är inte ännu blöjfri så vi fortsätter ett tag till, men tygblöjornas tid är nog slut nu för oss.

Varför valde vi tygblöjor?

Taken på ett enormt sopberg lockade inte särskilt mycket, det var väl den grundläggande tanken. är jag fick barn hade jag aldrig bytt blöja på ett barn så diskussionen om att vilket som är lättare var inte särskilt viktig. Skillnaden är inte direkt stor. Den stora skillnaden ligger i att när man har bytt en pappersblöja så kastar man den i soppåse och glömmer bort att den någonsin fanns medan en tygblöja först ska förvaras inför tvätten (och i många fall också sköljas innan det), tvättas, hängas upp på tork, tas ned och föras till skötbordet, ja, man hör ju snabbt att mängden arbete är betydligt större. Men ändå, man får rutin på det, som med allt annat, och den där ena maskinen extra i veckan märks inte ens. Speciellt inte när familjen och tvättmängden utökas.

Mina tygblöjstips:

- Börja med att skaffa några olika tygblöjor så att ni får prova vilken typ av blöja som passar bäst. Skaffa dem gärna begagnade så slipper du ointvättade blöjor som inte har tillräcklig sugförmåga. Det behövs 10-20 tvättar för en ny blöja att bli riktigt bra.
- Välj blöjor i färger som är roliga att se på det. Hur ytligt det än må vara så är det sant, det är roligare att klä på, tvätta, vika sådant som tilltalar ögat.
- När du fyller maskinen så kan du börja med en sköljning för att få bort kisset, många tvättmedel börjar löddra okontrollerat annars.
- Flytande tvättmedel eller tvättnötter är skonsammare än pulver.
- Använd ättika eller flytande citronsyra om du vill ha sköljmedel.

Kom ihåg att varje gång du använder en tygböja är det en pappersblöja mindre!

Den förspillda kvinnokraften då, den gick till strykningen! Så det sista tipset får vara; strunta i att stryka vikblöjor :-).

Bokhögen

Jag har samlat böcker på hög... Just nu är jag så trött när jag går och lägger mej att jag bara inte orkar läsa på kvällarna (fast det är väl litet att ta i att påstå att det ännu är kväll när jag går och lägger mej :-)). Högen utökades några böcker till strax efter att jag fotade eftersom två böcker fick följa med hem från loppis, Katerina Janouch "Hittebarnet" och Natasha Kampusch "3096 dagar". Böckerna kanske inte står högst upp på litteraturkritikerns lista, men faller mej i smaken och ger mej det jag vill ha av en bok; spänning, en bra berättelse, kanske några skratt och litet föda för fantasin.

Det är två av böckerna, eller kanske närmast författare, jag gärna nämner; Marko Hautala och Johan Theorin. Jag tror att man kunde påstå att båda faller inom triller-genren, märkliga saker som sker i en alldeles vardaglig miljö med alldeles vanliga människor, eller? Båda två flirtar med det okända och skriver utan stora gester men på ett sätt som tvingar en att sträckläsa boken.

De miljöer Marko skriver om föreställer jag mej att jag känner igen eftersom vi bor i samma stad. Johan igen skriver om Öland, där har jag aldrig varit.

Men se nu, här sitter jag och försöker berätta om böcker jag inte hinner läsa, i stället för att läsa dem. 

Nu börjar det vara klart!

En sista under construction-bild! Spisen har äntligen flyttat från ingången till andra sidan rummet och spisfläkten har äntligen en riktig utgång och fungerar så där som spisfläktar ska göra. Fattar ni hur lycklig jag är! Jag tror det var det första jag funderade på när vi flyttade in för elva år sedan och nu är det gjort. Det krångliga med spisar är förstås det att man måste få in kraftström så den biten fick vi hjälp med.

Skåpet som står på bordet fyndade jag i somras när Soffa hade gårdsloppis. Nu är det skrapat och målat och hänger på en nytapetserad vägg. I morgon ska jag väl hinna fota så att jag får upp litet bilder.

Får man ha så roligt?

Efter vårens rakukurs kunde jag inte låta bli att fortsätta på lertemat. Den här gången går jag en kurs som heter Smycken av keramik. Också den här gången är det Paula Blåfield som är lärare. Idag började vi och fy så kul det var! Kursen har två inriktningar, att göra smycken av porslinslera och att förvandla gammalt porslin till smycken. Jag har sparat en del gammalt porslin just för att en dag få slipa det. Idag fick jag göra det och det var ju så roligt! Jag ägnade faktiskt största delen av dagens kursdag åt slipning.

Jag vet inte om det blir smycken av skärvorna, kanske, eller så kanske de får bo i en liten ask så att jag kan ta fram dem när andan faller på. De känns precis lika som skärvorna jag ibland hittade i strandsanden när jag var barn. Tegelstenar och glasbitar kändes trevligast mot huden.

Under Construction...

Vi låss renovera köket. För vår del betyder det att vi bar ut en köksbänk från 40- eller 50-talet och så bar vi in en som inte var så många år yngre. Igår hade vi en elektriker här som flyttade vår spis till andra sidan rummet och idag har jag förberett för målning av alla köksskåpsluckor och dragit ner osluktande tapeter. Maken fick två jobb; det ena var att rengöra spisfläkten och borra ett nytt hål för den där den ska sitta nu och det andra var att ÄNTLIGEN ta loss de fönsterglas som nångång satts fast som extra glas på köksfönstren. Det var en hel del jobb med glasen, eller plastskivorna, som det visade sej vara. Hur tänker man när man sätter fast plastskivor på hundra år gamla fönster?

Den blommiga tapeten är ett loppisfynd och det är en på riktigt gammal tapet. Den sitter sedan en tid tillbaka på två av köksväggarna. De två resterande ska få tapeter i samma färg som blomman, dvs en gulbeigevit färg. Skåpen blir listvita. Först hade jag tänkt att panelen också ska bli vit, men jag tror nog att den också i fortsättningen ska få vara grön. Som bekant gillar vi färger hos oss.

Smurfarna har hittat hem

Vi har en del smurfar i vårt hushåll. En del är makens samling från 70/80-talet, en del är loppisfynd och några få är helt nya (Vampyrsmurfen (som verkar ha rymt) bland annat :-)). För en tid sedan hittade jag en plasthylla som bara ropade SMURF, på loppis, och nu har både hyllan och smurfarna hittat sitt hem i barnens rum. De hänger lågt så att barnen kan leka med smurfarna. Speciellt lillisen gillar att leka med "myrffi".