Ny tidning

Så har då alla finska pysslare fått en ny tidning. Ja, den publicerades redan för ågon vecka sedan och jag rusade raka vägen till tidningshyllan. Men nu har jag ruvat på tidningen ända sedan dess. Jo, jag har "läst" den (text är inte något som används i överflöd) men jag vet inte vad jag ska säga. En del sidor kan vara super och nästa sidan botten. Det blir helt enkelt en berg-och-dalbana.

Tanken är absolut god, men Anu Harkki med redaktion har nog låtit sej inspireras litet för mycket av andra. Tydligast lyser Mollie Makes igenom. Jag förstår att man gärna vill göra en tidning som den, men en blek kopia funkar inte. Blek är också ett ord jag tänker flera gånger om, utom på insidan av pärmen. Hur kan man i en annars ganska ljus och matt tidning lägga grälla, glansiga reklamer på insidan av pärmen? Krockar en aning tycker jag. På bilden nedanför syns insidan och första sidan (som annars är ganska vitsig).

En stickrelaterad tecknad serie kan jag inte annat än älska!

Ett av problemen är kanske att man riktar sig till nybörjare. Här nedanför är ett tips på hur man stickar en alltid rätt-ruta... Ett annat problem är Anu-kulten. Pärmflicka, ledare, modell, redaktör, inredare (? i hemma hos reportaget talas det bara om "Anu"), mönsterkonstruktör, chefredaktör....

Är grejen egentligen det att man tänker sig att ingen annan någonsin varit på Pinterest eller är det bara att ett första nummer görs under en lång tid. Nästa nummer kommer först i februari, men då får man säkert se vart det barkar. Inte är jag redo att prenumerera, men åtminstone ett nummer till kan jag nog köpa.

Bokhögen

Jag har samlat böcker på hög... Just nu är jag så trött när jag går och lägger mej att jag bara inte orkar läsa på kvällarna (fast det är väl litet att ta i att påstå att det ännu är kväll när jag går och lägger mej :-)). Högen utökades några böcker till strax efter att jag fotade eftersom två böcker fick följa med hem från loppis, Katerina Janouch "Hittebarnet" och Natasha Kampusch "3096 dagar". Böckerna kanske inte står högst upp på litteraturkritikerns lista, men faller mej i smaken och ger mej det jag vill ha av en bok; spänning, en bra berättelse, kanske några skratt och litet föda för fantasin.

Det är två av böckerna, eller kanske närmast författare, jag gärna nämner; Marko Hautala och Johan Theorin. Jag tror att man kunde påstå att båda faller inom triller-genren, märkliga saker som sker i en alldeles vardaglig miljö med alldeles vanliga människor, eller? Båda två flirtar med det okända och skriver utan stora gester men på ett sätt som tvingar en att sträckläsa boken.

De miljöer Marko skriver om föreställer jag mej att jag känner igen eftersom vi bor i samma stad. Johan igen skriver om Öland, där har jag aldrig varit.

Men se nu, här sitter jag och försöker berätta om böcker jag inte hinner läsa, i stället för att läsa dem.