Det är nog bara att konstatera att bra teater kan vara så fruktansvärt bra!

När det handlar om filmer baserade på böcker säger "alla" att boken vinner över filmen, överlägset. Kanske är det lika med teater för på samma sätt som med film så har någon annan redan skapat bilderna åt dej. Men när det handlar om Kaj Korkea-ahos "Gräset är mörkare på andra sidan" så blir det jämnt skägg.

Boken är riktigt, riktigt bra. Du vet den där känslan som man får av en bra bok, man nästan ångrar sig att man läst den för man kan aldrig mer läsa den första gången igen. Precis den känslan hade jag av "Gräset är mörkare på andra sidan"! (Fast nu måste jag faktiskt erkänna att det var en sak som litet störde mej när jag läste… Lagergård… Jag hörde ju en Plepporöst i mitt huvud varje gång jag såg namnet :-). Förlåt för den parentesen!)

Nu blev det litet av en andra chans när Teater Viirus satt upp romanen som teater och idag såg jag Vasapremiären. Och vilken teaterupplevelse det var! Ett fantastiskt jobb av hela ensemblen! Jag är ingen teaterrecensent så det blir ingen djupgående analys utan bara ett konstaterande: SE DEN!

Gräset är mörkare på andra sidan ges i Vasa denna vecka och efter det i Helsingfors till 10.4.

Feelgood, det är inte något man får här...

För ovanlighetens skull gick jag ex-tempore på teater. Scenkonstutbildningen på Novia höll sin årliga Scenkonstfestival och det var en av pjäserna som väckte mitt intresse. Det var verkligen ingen feelgoodteater, men jösses så bra!

Pjäsen jag såg var Johanna Haapamäkis "Kieroon kasvatetut" som handlar om en kvinna som är tvångsintagen på en (kriminal)mentalvårdsanstalt. Hon minns inte vad som har hänt och varför hon är där och under pjäsens gång växer hennes historia fram, ända från den trasiga barndomen till vuxenlivet med oförmågan att älska - också sitt eget barn.

Hennes grepp lockar fram skratt men också riktigt otäcka obehagskänslor. Jag tycker om leken med förinspelade sekvenser som ibland bara är röster i huvudet, ibland en medaktör och ibland scenografi. Funkar! Jag har en känsla av att den här historien stannar i mitt huvud en god stund.

Bra jobbat Johanna!

Kui?

Jag har varit en sväng i Uleåborg. Jag är litet förtjust i den staden :-). Idag hade jag litet extra tid innan tåget gick så jag tog en promenad till Oulun taidemuseo. Det är tre år sedan jag var där senast och då såg jag en utställning som inspirerade länge. Nu var där en utställning som mycket påminde om den: Kui? IX tekstiilitaiteen triennaali. Härligt inspirerande nytänkande tekstilkonst!

Melek Mazici - My Garden

Melek Mazicis "My Garden" består av sidentyg uppspänt på broderiramar och på varje tyg finns färger som inte genast avslöjar att de är blommor. Den här stod jag och glodde på både nära och en bit bort.

Anni Rapinoja - Alku ja loppu

Den här kronan (Anni Rapinoja) är jättestor och gjord av naturmaterial. Bakom den kanske du kan skymta en burk. Den har ett lock och på det står det: Lukta på älgbajset. Gissa vad kronan är gjord av...?

Fascineras av att alla verk på bilden är gjorda av material som kan ses som restmaterial, t.o.m. skräp.

Följande konstnärers verk är med i utställningen: 

Henri Ahti, Susanna Autio, Aino Favén, Tytti Götsch, Kaisaleena Halinen, Helena Kaikkonen, Aino Kajaniemi, Kirsi Kaulanen, Johanna Kiivaskoski, Inka Kivalo, Hannele Kumpulainen, Marita Lappalainen, Minna-Maija Lappalainen, Maila Malm, Melek Mazici, Nina Nisonen, Maritta Nurmi, Merja Pitkänen, Silja Puranen, Anni Rapinoja, Tiina Ripatti, Piila Saksela, Susanna Sallinen, Ulla Sinkkonen, Janna Syvänoja, Tuija Teiska, Anu Tuomi, Heli Tuori-Luutonen, Riitta Turunen, Hanna Vainio, Pirjo Valinen, Ulla-Maija Vikman, Kristiina Wiherheimo.

Bokhögen

Jag har samlat böcker på hög... Just nu är jag så trött när jag går och lägger mej att jag bara inte orkar läsa på kvällarna (fast det är väl litet att ta i att påstå att det ännu är kväll när jag går och lägger mej :-)). Högen utökades några böcker till strax efter att jag fotade eftersom två böcker fick följa med hem från loppis, Katerina Janouch "Hittebarnet" och Natasha Kampusch "3096 dagar". Böckerna kanske inte står högst upp på litteraturkritikerns lista, men faller mej i smaken och ger mej det jag vill ha av en bok; spänning, en bra berättelse, kanske några skratt och litet föda för fantasin.

Det är två av böckerna, eller kanske närmast författare, jag gärna nämner; Marko Hautala och Johan Theorin. Jag tror att man kunde påstå att båda faller inom triller-genren, märkliga saker som sker i en alldeles vardaglig miljö med alldeles vanliga människor, eller? Båda två flirtar med det okända och skriver utan stora gester men på ett sätt som tvingar en att sträckläsa boken.

De miljöer Marko skriver om föreställer jag mej att jag känner igen eftersom vi bor i samma stad. Johan igen skriver om Öland, där har jag aldrig varit.

Men se nu, här sitter jag och försöker berätta om böcker jag inte hinner läsa, i stället för att läsa dem. 

Mer keramik

På tal om keramik ska man inte missa Paula Blåfields utställning "Reikiä - Hål". Mina favoriter är alla rostiga plåtar som Paula målat. Så fint och så fin återvinning!

Själva galleriet är också värt ett besök, det är nämligen ovanligt mörkt för att vara ett galleri eftersom alla väggar är svarta. Därav namnet Black Wall :-).