Loppisrunda i Purmo

Ibland hittar man skatter... Idag har jag varit på Loppisrace i Purmo och man kan lugnt säga att Purmo levererade. Den här gamla vinyltapeten blev min för 4 euro. Jag visste precis till vad en bit skulle gå till och jag fixade också det genast när jag kom hem.

Korgen är min mormors gamla. I den bar hon alltid ut kaffet på gården. Den rutiga självhäftande plasten som skyddade bottnen hade blivit ganska ful och jag försökte fixa det med en bit vaxduk, men jag var inte nöjd över resultatet. Nu ser den ut som jag vill att den ska se ut!

Leriga fingrar

För andra året i rad har jag varit med på Arbis rakukurs och det är alltid lika inspirerande. När man jobbar med raku är det viktiga inte hurdana föremål man gör och hur man planerar att de ska se ut, för när man bränner dem så kanske de blir helt annorlunda än man har tänkt sej.

Raku skiljer sig från annan keramik på det sättet att när man glaserat föremålen (efter förbränning) så bränns de först i hög temperatur och medan de ännu är heta flyttas de till tunnor med sågspån. Sågspån börjar som bekant ryka och kanske också brinna när de kommer i kontakt med heta föremål och det här gör att alla ytor som är oglaserade blir svarta. Från röktunnorna flyttar man sedan de heta föremålen till ett kallt vattenbad. Det är alltid lika spännande att se vad som händer under de olika momenten och risken för att något ska gå snett är förstås stor. Den här gången var det nog en del föremål som sprack när de doppades i vattnet.

Ett av de föremål som jag är mest nöjd med är en större skål. Jag blev avrådd från att göra ett så stort och tunt föremål och speciellt när jag flyttade skålen från röktunnan till vattnet knakade och brakade det så mycket att jag var säker på att den skulle gå i tusen bitar. Men icke, det var glasyren som krackelerade och jag är så nöjd!

Härliga krackeleringar!

Spetsmönstren kommer från olika arvspetsar.
Det avtryck som syns tydligast är ett avtryck av tallriksmellanlägg vi använder vid festmåltider.

Insidan är glaserad med en turkos glasyr och utsidan är oglaserad.

Det som är extra kul är att det är precis lika spännande att följa med andras arbete. En av mina kurskompisar hade gjort en otroligt fin svan och alla höll andan när den lades i vattenbadet. Den hölls hel och visade sig få en vacker guldskimrande yta. Man kan nämligen aldrig vara riktigt säker på om färgen faktiskt blir den man hade tänkt sig. Speciellt gröna färger kan vara t.ex. röda eller alldeles kopparskiftande efter bränningen.

Alla färger krackelerar inte riktigt lika lätt och den vita har man bäst chans att få krackeleringar i. För krackelering är något man gärna vill ha! Ett annat föremål jag gjorde var ett fat med vit glasyr. Jag hade gjort ett svagt spetsmönster i botten, men eftersom jag inte sparade på glasyren så är mönstret inte särskilt lätt att urskilja.

En del av glasyren har inte hunnit smälta och ger en bubblig yta på ena sidan.
Också här har jag bara glaserat insidan.

I fjol filmade jag några korta snuttar medan vi brände. Du kan se dem på YouTube.

Utfärdspåsar

Investerade en euro i en bit prickig vaxduk på tygloppiset. Biten räckte precis till en större och två mindre utfärdspåsar för mat och kärl. Tanken bakom påsarna är enkel, när man ska på utfärd vill man inte släpa med sig plastpåsar och burkar/askar tar onödigt mycket plats så jag ville ha hållbara påsar som håller fukt inne och är lätta att tvätta.

Stora V har redan hunnit testa dem på en skolutfärd. Den största är så pass stor att man får in en sopptallrik, bestick och mugg utan problem och man kan ändå vika ner kanten ordentligt.

Kui?

Jag har varit en sväng i Uleåborg. Jag är litet förtjust i den staden :-). Idag hade jag litet extra tid innan tåget gick så jag tog en promenad till Oulun taidemuseo. Det är tre år sedan jag var där senast och då såg jag en utställning som inspirerade länge. Nu var där en utställning som mycket påminde om den: Kui? IX tekstiilitaiteen triennaali. Härligt inspirerande nytänkande tekstilkonst!

Melek Mazici - My Garden

Melek Mazicis "My Garden" består av sidentyg uppspänt på broderiramar och på varje tyg finns färger som inte genast avslöjar att de är blommor. Den här stod jag och glodde på både nära och en bit bort.

Anni Rapinoja - Alku ja loppu

Den här kronan (Anni Rapinoja) är jättestor och gjord av naturmaterial. Bakom den kanske du kan skymta en burk. Den har ett lock och på det står det: Lukta på älgbajset. Gissa vad kronan är gjord av...?

Fascineras av att alla verk på bilden är gjorda av material som kan ses som restmaterial, t.o.m. skräp.

Följande konstnärers verk är med i utställningen: 

Henri Ahti, Susanna Autio, Aino Favén, Tytti Götsch, Kaisaleena Halinen, Helena Kaikkonen, Aino Kajaniemi, Kirsi Kaulanen, Johanna Kiivaskoski, Inka Kivalo, Hannele Kumpulainen, Marita Lappalainen, Minna-Maija Lappalainen, Maila Malm, Melek Mazici, Nina Nisonen, Maritta Nurmi, Merja Pitkänen, Silja Puranen, Anni Rapinoja, Tiina Ripatti, Piila Saksela, Susanna Sallinen, Ulla Sinkkonen, Janna Syvänoja, Tuija Teiska, Anu Tuomi, Heli Tuori-Luutonen, Riitta Turunen, Hanna Vainio, Pirjo Valinen, Ulla-Maija Vikman, Kristiina Wiherheimo.

Cykeltur

Vi har varit och kollat hur pulkabacken ser ut inför vintern och plockat kottar och stenar. Stenarna behövdes för att kläs med modellera så att de blir slätare :-).

Skogstroll

Jag älskar skogen på hösten!
Jag tror att det är det gröna som lugnar min själ. Skogen visar olika ansikten varje gång man går dit, varje gång litet naknare, ju närmare vintern man kommer. Min favoritskog börjar likna en riktig urskog när det har fallit träd. Varje höst promenerar jag där och får varje år hitta nya rutter när träd fallit över stigarna. Trädet på bilden föll "före min tid" och den är perfekt som bänk för små skogsvandrare.

Vilken skön helg det har varit!

Det kändes nästan som sommar den här helgen. Jag har jobbat som vanligt, men vi hann med litet äventyr också. Vi hade tänkt se några starter Match Race, men tempot var kanske inte riktigt det vi hade hoppats på så vi gick runt och upptäckte annat spännande. Lilla V har marrat hela veckan att han vill simma i havet, nu tror jag att han slutar marra om det...

Medan maken och jag försökte få gården i vinterskick cyklade pojkarna. Lilla V körde i racerfart, Stora V, som hade bestämt sig för att han aldrig ska lära sig cykla, förvånade sej själv med att plötsligt cykla hur bra som helst och Lillisen var stolt och lycklig över sin nya springcykel som han fick i för tidig födelsedagspresent. Enligt honom är det en motorcykel. Ännu innan han gick och la sig frågade han om han får ha på sig sin cykelhjälm.

Brumm brumm brumm

Min yngsta son älskar bilar! För det mesta låter det "brumm brumm brumm" om honom. Hans bröder är inte riktigt lika entusiastiska, men trafiklandet på Wasalandia blev ändå en hit för dem och deras kompisar K (flicka, snart 7 år) och E (pojke, snart 5 år). Bilarna var inte helt lätt manövrerade, men efter en stund fattade alla tekniken. Trafikreglerna var kanske inte riktigt lika lätta att omfatta :-).

Biokväll

En kväll hade vi filmkväll för barnen (+ några vänner). Vi släpade in madrasser, dynor och alla retrofiltar i lekrummet så att det skulle bli bekvämt att sitta/ligga och se på film. Maken printade ut "reklam" för tre filmer (Lejonkungen, Wall-E och Toy Story) och barnen fick tillsammans komma överens om vilken film de skulle se (Wall-E vann).

På bio ska det förstås vara biljetter, popcorn, dricka och godis så papporna hade valt godis och poppat popcorn åt barnen. I skafferiet fanns lyckligtvis både muminmuggar med lock och sugrör och en burk hallon-björnbärssaft. Biljetterna och de fina popcornsstrutarna plockade jag från nätet. Det behöver väl inte tilläggas att det blev succé!

Upptagen med sommar

Här sysslas det med sommaraktiviteter så det står det härliga till! Idag har vi gjort Wasalandia; fem barn som springer när de ska ta sig från punkt a-b och fyra vuxna som också vill åka. Roligt hade vi, trots smått regn, eller kanske tack vare, för det var inte direkt fullt på nöjesfältet.

Loppisrace i Purmo

Igår på syjuntan var det någon som började tala om Loppisrace i Purmo. Hur kan jag ha missat att en hel by har loppis?

När jag fick höra att tärningen ännu inte är kastad eftersom loppiset pågår tre kvällar i rad sa jag snabbt som ögat att jag åker i morgon. Lika snabbt kom min följdfråga; Var är Purmo?

I Pedersöre, där ligger Purmo. Jag hade nog placerat Purmo litet fel i min stackars skalle. Men jag lät inte det hindra mej utan jag åkte verkligen iväg på en liten roadtripp i kväll.

Det var ju hur kul som helst! Jätteroligt att köra/promenera från gårdsloppis till gårdsloppis och vid Lundagård var det några fler på ett ställe, bland annat Fia Lotta Jansson Second Hand.
Några fynd fick också följa med mej hem; ett par urfina högklackade stövlar med snörning. Åh, hoppas att de blir använda också! Från samma ställe följde också två Gefle-fat med. De har samma fyrkantiga form som några jag har från förr.

Jag kunde inte heller motstå några söta My Little Pony så de fick ett nytt hem här, men de behöver nog tvättas och borstas litet först!

Exkursion till Bergö

Jag har aldrig varit på auktion så idag tyckte jag att vi skulle företa oss en exkursion till Bergö (ca 50 km söder om Vasa). Efter försommarens utfärder i skärgården var färjturen inte särskilt exotisk, men auktionen var absolut det!

Efter tre (!) timmar gav jag upp. Det fanns en del smått och gott jag kunde ha tänkt mej och jag ropade också modigt ett par gånger. Fascinerande att se vad som gick billigt och när priset trissades upp. En ganska sliten tallrikshylla steg till 115 € när två män, som uppenbarligen var ute i någon annans ärende, bjöd över varandra. En utdragbar barnsäng, som verkligen inte var annat än gammal steg till ett par hundra. En del Arabiaporslin gick hyfsat billigt och ett stort allmogeskåp gick överraskande billigt. Lådor med osorterat bråte gick för nån tia. Så där allmänt tycker jag att folk var villiga att fyrka ganska mycket.

Jag lät mej villigt bli överbudad och gick hem tomhänt men ett äventyr rikare.

Junibacken igen!

Junibacken i Stockholm har hunnit bli en favorit. I år delade vi upp oss så att bara de större pojkarna och jag gick. Pojkarna hade roligt och trivdes, men det slog mej att det roliga ligger mest i klättrandet så det kommer knappast att dröja länge innan åtminstone den äldsta tröttnar (jag gissar att det blir ganska samtidigt som skolstarten).

Det var inte så mycket nytt sedan senast, men man märkte att många av figurerna har blivit mer bekanta. I sista rummet finns nu en Lennart Hellsing-värld och den gillades skarpt!

Tom Tits Experiment

Under vår lilla semesterresa passade vi på att åka till Södertälje (33 km från centrala Stockholm) för att besöka Tom Tits experiment. Det var en riktigt bra idé och vi åker absolut dit igen. Tom Tits har samma tanke som Heureka, dvs naturvetenskap på ett roligt sätt. Där finns drygt 600 olika experiment som man kan testa så hur man än gör så hinner man inte testa allt under samma dag. Lilla V som är fyra och Stora V som är fem och ett halvt testade litet olika grejer, men många experiment roade dem båda. Råttornas hinderbana talades det länge om! (Ja, levande råttor!)

De röda jättestolarna.

Valle fönar håret.

Papper.

Spegellabyrint.

Glugg.

Labyrinten. Nu ganska gles, ännu.

Skallampa...

Luftballongen kan man åka med i.

Vi köpte familjebiljett och betalade då 595 kr. Den yngsta fick gå in gratis. När vi kom regnade det så vi kunde i lugn och ro bekanta oss med alla fyra våningar, men när solen tittade fram hann vi vara ute också. Vi valde att äta annanstans, men cafét är roligt med en massa olika typer av bord och stolar, bland annat ett mysigt berbertält, fakirstolar och två jättestolar.

Missa inte rutchbanan från översta våningen till den nedersta, råttornas hinderbana och shoppen med diverse små (och större) presenter. Jag fyllde på lagret med presenter som man kan ha färdigt inpackade när barnen blir bjudna på kalas och fyndade två "retrofågelsångspipor". 

Om inte lejonen kommer till en måste man gå till lejonen

Jag kände att jag nog behövde Johanna Ahlards lejon i alla fall (efter att de tog slut överallt :-)).

Eftersom jag råkade befinna mig i Solna tidigare i veckan och Solna ligger hyfsat nära Tumba så la jag modigt in en beställning till Mjuka Tyger och åkte till deras lager. Det var inte särskilt litet och gissa om jag kände mej som ett barn i en godisaffär!

Jag måste förresten hålla med person xxx som skrev i en bloggkommentar att girafferna är supermycket finare i verkligheten!

Hos Mulle Meck

Vi har varit en sväng hos Mulle Meck! Han har en egen park i Järvastaden i Solna (Mönstringsgatan). Härligt med en litet annorlunda lekpark. Parken är öppen dygnet runt och helt gratis!

Äventyr

Nu har jag det bra, för nu är jag på äventyr!