Vårens tygloppis

För fem år sedan råkade jag höra fel, man hör väl vad man vill höra ibland... Det jag trodde mej höra var ordet "kangaskirppis" och ordet började gro i mitt huvud. Det måste ju finnas flera än jag som tycker om gamla tyger, och det måste finnas ännu fler som vill bli av med en del av sina tyggömmor. Planen blev klar snabbt och jag bad Vasa miljöförening att backa upp projektet. De var med på noterna men hade inte människokraft att avvara och ännu i det här skedet trodde jag på allvar att projektet är så litet att en kvinna lätt fixar det själv.

När jag funderade på plats hade jag ånga grundtankar, det skulle vara en plats som man gärna kan locka en litet annorlunda publik till än stället vanligen har och att stället inte kräver en enorm hyra. Mitt förstahandsval, Ritz, var lyckligtvis med på noterna.

Efter en puff i Vasabladet och stor medial uppmärksamhet fattade jag att jag var på rätt spår men att jag underskattat folk totalt, antalet anmälda åkte över 60 stycken under några timmar. Tillsammans med två frivilliga lyckades vi ändå ro iland tygloppiset. Hela Ritz var fullt av tyger, massor människor kom och handlade och köerna var långa. Efter det första tygloppiset blev det tre till på Ritz.

I år var det ett rutinerat gäng som fixade ihop tygloppiset. Alla valde en uppgift som passar dem och sällan har planeringen gått så här smärtfritt. Eftersom vi som ordnar tygloppiset alla går på Arbis syjunta så kollade vi upp om vi kan pröva på att ordna tygloppiset i Arbis lokaler. Det fick vi och platsen funkade perfekt!

Tack alla som jobbade på tygloppiset, som sålde tyger, köpte tyger och som kom och tittade! Tygloppiset har en sida på facebook. Välkommen med!