Från kött till vege

Hurra! Jag får buzza Hälsans kök-produkter i min blogg! Min man äter inte kött, så det äts förstås ganska mycket vegemat hos oss och många av Hälsans kök-produkterna har funnits på vårt matbord redan tidigare. Men kanske vi kommer oss för att pröva något vi inte haft hemma förr.

Att vara buzzador handlar alltså om att pröva olika produkter och berätta för sina vänner vad man tycker om produkten (oberoende av om man gillar den eller inte). Normalt får man provförpackningar som man delar ut åt folk men i buzzadorbloggar prövar man själv och berättar om det i sin blogg.

 #buzzadorhälsanskök #buzzador #hälsanskök

Äntligen köttbullar eller en historia om livsmedelshygien

Innan påsken storhandlade vi, jo, vi är just de där irriterande personerna som har en smockfull kundvagn i helgrusningen. I vagnen fanns bland annat ett paket färdigförpackat maletkött. Paketet hade naturligtvis en "sista förbrukningsdag" som var så sent att det skulle hålla flera dagar. När vi sedan skulle äta köttet så hade det farit illa. Köttet var grått och hade en lukt som tydligt avslöjade att det var helt olämpligt som människoföda. Förpackningen var felfri så antingen hade något blivit fel när köttet förpackades eller så hade det under något skede av påsken blivit för varmt i vårt kylskåp.

Till historien hör att vi är ganska noga med att matvaror inte ska bli för varma under transporten hem från butiken så alla fryssaker och känsliga "kylskåpsvaror" packar vi alltid i en fryskasse (på sommaren har vi till och med en kylklabb i väskan) och vi är noga med att ingen står och "vädrar kylskåpet. Så det hör verkligen till ovanligheterna att mat far illa i vårt kylskåp. För att göra en lång historia kort så reklamerade jag köttet via tillverkarens hemsida och igår fick vi hämta ersättade produkter och en liten kompensation (ett paket uppskuret).

Köttet på bilden har bara delvis med fallet att göra...

Några saker som är bra att tänka på när det gäller mat och hållbarhet:

• I förpackningsmärkningarna gör man skillnad på bäst före- datum och sista förbrukningsdatum. Bäst före - märkningen står för det tidsintervall när producenten anser att produkten smakar bäst. De flesta produkter går bra att använda efter detta datum. T.ex. ägg håller långt efter bäst före-datum. Är man osäker på om ägget är ok så kan man testa det genom att lägga det i en skål med vatten. Ägg som är färska ligger på bottnen, ett litet äldre reser sig upp och om ägget är gammalt så flyter det upp till ytan. Sista förbrukningsdatum betyder att du inte ska äta produkten efter detta datum. 
• Använd frysen som hjälp för att förvara mat. Om du vet att du ska använda t.ex. kött först om några dagar så kan du frysa ner det. Kvällen innan du ska använda det lägger du det i kylskåpet så att det får tina upp i lugn och ro.
• Använd lukt- och smaksinnet. Är du inte säker på om maten är ok ska du lukta på det och smaka litet för att kolla att allt är ok. Det här gäller inte mat som kan innehålla t.ex. listeriasmitta, bakterien är lukt- och smakfri. 

Vill du läsa mer om ämnet kan jag tipsa om sidan Släng inte maten!

Zzzzz

De större barnen har plötsligt växt ur en del av sina pyjamasar så jag sydde upp några till. Använde favorit-pyjamasmönstret med raglanärm från Ottobre (6/09 kanske). Jag tycker om det mesta Ingela P Arrhenius gör så jag föll förstås för cirkustyget (eller Varieté som det heter) från Liandlo.

Utfärdspåsar

Investerade en euro i en bit prickig vaxduk på tygloppiset. Biten räckte precis till en större och två mindre utfärdspåsar för mat och kärl. Tanken bakom påsarna är enkel, när man ska på utfärd vill man inte släpa med sig plastpåsar och burkar/askar tar onödigt mycket plats så jag ville ha hållbara påsar som håller fukt inne och är lätta att tvätta.

Stora V har redan hunnit testa dem på en skolutfärd. Den största är så pass stor att man får in en sopptallrik, bestick och mugg utan problem och man kan ändå vika ner kanten ordentligt.

Påskduk

Igen tog det länge att förverkliga något jag planerat så länge - en påskduk. Allt material är loppisfyndat. Som botten använde jag ett tjockare lakan och äggen är av olika tyger och påskdukar. Löparen är egentligen en gardin.

Största problemet med förverkligandet var egentligen att min Heat n´ bond var nästan slut så jag använde bara små bitar t.ex. rund äggens kanter och vid ena löparfästet. Jag hade tänkt brodera litet vårhälsningar på duken med frihands maskinbroderi, men det ville inte riktigt så nu står det bara Glad Påsk längs med ett av äggen (och varje gång jag ser på duken tror jag att någon klottat med grön tusch :-)). Jag får nog träna litet mer på det inför nästa projekt.

Kui?

Jag har varit en sväng i Uleåborg. Jag är litet förtjust i den staden :-). Idag hade jag litet extra tid innan tåget gick så jag tog en promenad till Oulun taidemuseo. Det är tre år sedan jag var där senast och då såg jag en utställning som inspirerade länge. Nu var där en utställning som mycket påminde om den: Kui? IX tekstiilitaiteen triennaali. Härligt inspirerande nytänkande tekstilkonst!

Melek Mazici - My Garden

Melek Mazicis "My Garden" består av sidentyg uppspänt på broderiramar och på varje tyg finns färger som inte genast avslöjar att de är blommor. Den här stod jag och glodde på både nära och en bit bort.

Anni Rapinoja - Alku ja loppu

Den här kronan (Anni Rapinoja) är jättestor och gjord av naturmaterial. Bakom den kanske du kan skymta en burk. Den har ett lock och på det står det: Lukta på älgbajset. Gissa vad kronan är gjord av...?

Fascineras av att alla verk på bilden är gjorda av material som kan ses som restmaterial, t.o.m. skräp.

Följande konstnärers verk är med i utställningen: 

Henri Ahti, Susanna Autio, Aino Favén, Tytti Götsch, Kaisaleena Halinen, Helena Kaikkonen, Aino Kajaniemi, Kirsi Kaulanen, Johanna Kiivaskoski, Inka Kivalo, Hannele Kumpulainen, Marita Lappalainen, Minna-Maija Lappalainen, Maila Malm, Melek Mazici, Nina Nisonen, Maritta Nurmi, Merja Pitkänen, Silja Puranen, Anni Rapinoja, Tiina Ripatti, Piila Saksela, Susanna Sallinen, Ulla Sinkkonen, Janna Syvänoja, Tuija Teiska, Anu Tuomi, Heli Tuori-Luutonen, Riitta Turunen, Hanna Vainio, Pirjo Valinen, Ulla-Maija Vikman, Kristiina Wiherheimo.

Vårens tygloppis

För fem år sedan råkade jag höra fel, man hör väl vad man vill höra ibland... Det jag trodde mej höra var ordet "kangaskirppis" och ordet började gro i mitt huvud. Det måste ju finnas flera än jag som tycker om gamla tyger, och det måste finnas ännu fler som vill bli av med en del av sina tyggömmor. Planen blev klar snabbt och jag bad Vasa miljöförening att backa upp projektet. De var med på noterna men hade inte människokraft att avvara och ännu i det här skedet trodde jag på allvar att projektet är så litet att en kvinna lätt fixar det själv.

När jag funderade på plats hade jag ånga grundtankar, det skulle vara en plats som man gärna kan locka en litet annorlunda publik till än stället vanligen har och att stället inte kräver en enorm hyra. Mitt förstahandsval, Ritz, var lyckligtvis med på noterna.

Efter en puff i Vasabladet och stor medial uppmärksamhet fattade jag att jag var på rätt spår men att jag underskattat folk totalt, antalet anmälda åkte över 60 stycken under några timmar. Tillsammans med två frivilliga lyckades vi ändå ro iland tygloppiset. Hela Ritz var fullt av tyger, massor människor kom och handlade och köerna var långa. Efter det första tygloppiset blev det tre till på Ritz.

I år var det ett rutinerat gäng som fixade ihop tygloppiset. Alla valde en uppgift som passar dem och sällan har planeringen gått så här smärtfritt. Eftersom vi som ordnar tygloppiset alla går på Arbis syjunta så kollade vi upp om vi kan pröva på att ordna tygloppiset i Arbis lokaler. Det fick vi och platsen funkade perfekt!

Tack alla som jobbade på tygloppiset, som sålde tyger, köpte tyger och som kom och tittade! Tygloppiset har en sida på facebook. Välkommen med!