Trädgård att minnas i.

Min trädgård är 100 år gammal. Okej 101 år för att vara exakt :-). Så naturligtvis är den full av andra människors minnen och dofter från en svunnen tid. Men där finns också små detaljer som påminner mej om nära och kära. Låt mej ta med dej på en liten promenad i en del av min trädgård.

Genast på trappan står några blommor som jag har fått av en mycket nära vän. En bit bort finns också en buske som hon, hennes familj och några andra vänner hämtat. En bit bort finns en vinbärsbuske, som pinsamt nog inte planterats ännu, kanske för att den är viktig för att det är en annan vän med familj som gett den.

I rabatten till höger finns höstastrar som en vän hämtade en gång, för hans pappa tyckte att vi behövde dem. Där finns också aklejer, dem har jag inga speciella minnen kopplade till, men de hör till mina favoritblommor. I samma rabatt har jag år efter år försökt så prästkragar. Det har inte lyckats, men nu finns det prästkragar i stora fång både här och där. Prästkragarna påminner mej om min släkt på Åland och jag tänker på alla somrar jag tillbringat där. Prästkragar hör bland annat ihop med en sommarfest där jag tyckte att min småkusin absolut skulle behöva ett fång och hans mamma blev arg på mej för han var ordentligt allergisk för prästkragar. 

Vi går en bit åt höger. Där är två små körsbärsträd. Ett per pojke. Alla människor behöver ett träd och när min första son föddes beslutade jag att jag ska plantera ett körsbärsträd åt varje barn som vår familj välsignas med. En bit ifrån körsbärsträden står en liten ask. Den har en gång vuxit på min mormors gård. Då var den ungefär 20 cm hög. Det är vårt vårdträd. När jag grävde upp träden för att flytta det så följde några gullvivor med. Gullvivorna hör ihop med mormor och somrarna på Åland. Just de här gullvivorna har först kommit med mormor från Åland till Sibbo och nu finns de på min gård.

I en rabatt på "innergården" håller en grupp löjtnantshjärtan på att slå ut. De har fått flytta hit från en väninnas trädgård i Åbo. Hon har varit både studiekompis och arbetskompis så i löjtnantshjärtanen gömmer sig minnen både från studietiden och från den arbetsplatsen. I samma rabatt finns två små pionplantor som min mamma har hämtat från pionien koti i Gustavs. Det där med pioner verkar gå i arv för min mormor hade vackra pioner och min mamma har underbara pioner och nu kunde jag räkna till åtminstone 12 knoppar på de pioner jag planterade första eller andra sommaren här. I fjol blommade den första.

Tänk att en trädgård kan få en att tänka på så många fina saker!