Regn på rutan

Utanför fönstret regnar det. Ganska skönt egentligen så kanske det kommer mera trattisar till mitt gömställe. Det bästa med regnet på fönstret är att jag faktiskt kan se det genom rutan. När vi flyttade hit för elva år sedan tyckte jag att det var märkligt med det extraglas som var fastsatt på det inre fönstret. Ganska snabbt insåg jag också att hur mycket man än tvättade fönstret så blev det aldrig riktigt rent. Ibland blev det också riktigt immigt. Nu fick jag min man att bända loss det.

Nog hade jag ju tyckt att glaset betedde sig konstigt, men jag hade absolut inte räknat med att det skulle vara PLAST! Hur resonerar man när man lägger in plastfönster i ett 100 år gammalt hus? Nu är det i alla fall borta och jag kan se ut genom det vackra gamla fönsterglaset.

Spännande tider!

På jobbet det vill säga.

Som elfte säsongens me&i-försäljare blir livet ganska säsongsbetonat så vi firar t.ex. jul minst fem gånger per år. När det kommer nyheter är det nästan lika spännande som när man väntar på att någons barn ska födas.

Nu är det nyheter på gång igen (kommer i början av oktober) och väntan är annorlunda den här gången eftersom Cecilia Blankens tillsammans med ett gäng andra bloggare har skapar "Bloggers Collection", den är ganska olik det me&i vi är vana vid.

Ännu har inte alla bloggar avslöjats men här är en tjuvtitt på de plagg och bloggare som avslöjats:

Martin Melin

Schulmans

Magicpoks

Kalasplanering...

Som vanligt tycker jag att allt ska göras samtidigt så nu måste köket bli klart snabbt eftersom ett gäng kolleger kommer hit för att inspireras på fredag och nästa vecka är det dags för Stor Vs 7-års kalas. Kalastemat är  föga överraskande LEGO och kanske helst Ninjago.

Jag fattar ju inte hur man kan tala oavbrutet i timmar om legogubbar. Om jag ställer frågan "Vad tycker du att vi ska äta till middag idag?" så svarar han "Kanske nudlar, visste du förresten att Sensej Wu tycker om nudlar. Han har det och det svärdet och gör si och så och.....". Kul i och för sej att det finns något som fortsätter intressera dag ut och dag in och att leksaker man ger i present inte hamnar i ett hörn efter någon dag. Nu ska den här legogubben då ha kalas och vi har planerat in vad vi ska bjuda på, vilka lekar vi ska leka och vad det ska vara för program.

Jag är förstås innerligt glad för Pinterest och Googles bildsök :-). Så det blir nog bra ska ni få se!

Får man ha så roligt?

Efter vårens rakukurs kunde jag inte låta bli att fortsätta på lertemat. Den här gången går jag en kurs som heter Smycken av keramik. Också den här gången är det Paula Blåfield som är lärare. Idag började vi och fy så kul det var! Kursen har två inriktningar, att göra smycken av porslinslera och att förvandla gammalt porslin till smycken. Jag har sparat en del gammalt porslin just för att en dag få slipa det. Idag fick jag göra det och det var ju så roligt! Jag ägnade faktiskt största delen av dagens kursdag åt slipning.

Jag vet inte om det blir smycken av skärvorna, kanske, eller så kanske de får bo i en liten ask så att jag kan ta fram dem när andan faller på. De känns precis lika som skärvorna jag ibland hittade i strandsanden när jag var barn. Tegelstenar och glasbitar kändes trevligast mot huden.

Mamma, kan jag få...

... en heldräkt (jumpsuit) av det här tyget? Det undrade Stora V när jag packade upp härliga garagetyget som kom från Majapuu. Jag undrar om jag hade nämnt det för honom eller om vi tänkte lika?

Vi gör ett kök

De söta små barnen är så pass ivriga av vårt renoverande att de ibland hjälper till helt frivilligt. Resultatet kanske inte är perfekt och de orkar sällan särskilt länge, men det lilla de gör är guld värt både för dem och för oss.

Tapeterna är nu på väggarna och skåpdörrarna har fått första lagret färg. Jag förstår ju nog varför folk väljer att bo annanstans medan de renoverar, men egentligen är det nog mest matlagningen som vållar problemlem. Kanske mängden arbete uppväger matens kvalitet :-).

Svampplockardräkt

För några år sedan köpte jag en urfin overall åt Lilla V. Den blev inte direkt sämre av att jag bara betalade halva priset för den. Den var litet för passlig åt honom då, men jag tänkte att till det priset så gör det inte så mycket eftersom hans lillebror sedan får ärva den. Jag minns inte längre hur många gånger han hann använda den tills han en dag fick för sej att hjälpa sin far. Han fick som uppdrag att bära en motorsåg och han var stolt som en tupp. Tyvärr tänkte maken varken på att motorsågen är varm  eller på att små barn lyfter upp saker mot magen när de bär.

Det kunde förstås ha gått riktigt illa, tänker jag mej, och Lilla V kunde ha bränt sig, det hände lyckligtvis inte, men det som hände var att värmen var tillräcklig för att det plastiga tyget i overallen skulle smälta och overallen fick ett fult hål mitt på magen. Jag var arg som ett bi och männen i familjen totalt oförstående. Jag plockade undan overallen och bestämde mej för att på ett eller annat sätt rädda den. Idag fixade jag det och snart kan lillisen börja använda den. Den är ännu ganska stor, men den funkar.

Jag började med att klippa runt kanterna så att de skulle bli släta, utan flikar eller smält plast. Sedan  klippte jag ut svampens delar i PUL-tyg och strök på heat n´bond på baksidan. Dessutom klippte jag en bit vitt PUL-tyg för baksidan som ja också strök heat n´bond på. Det tyget la jag mellan fodret (det svarta som syns inuti hålet) och yttertyget, dels för att ge stadga och dels för att få delarna att fästa bättre. Applikationen har jag bara strukit på eftersom jag inte ville göra hål i tyget och minska vattentåligheten. Få se hur länge det håller. Jag är glad att jag hittade en lösning på problemet!

Nu borde jag förstås sy ett par handskar också av det prickiga tyget...