Plask!

Förra veckan var det ju faktiskt några fina dagar så på fredagen släpade vi ut två uppblåsbara simbassänger. Gissa om barnen njöt! Vi hade också två andra barn på besök så alla fyra barn plaskade runt av hjärtans lust.

Efter lite mat och lite dagssömn var vi klara att göra en liten utfärd. Mer plask! Den här gången i havet och också jag tog mej en simtur.

Aleksandersbakelser :-)

Efter många års letande hittade jag för en månad sedan äntligen ett recept som är riktigt, riktigt bra! När jag var liten åt vi nämligen ibland bakelser vid festliga tillfällen och min pappa och jag valde alltid potatisbakelse eller bananbakelse men min brors favorit var aleksandersbakelser. Nå, nu kan jag nångång baka sådana åt honom. Här kommer receptet: 

Botten:

500g smör eller margarin
250g socker (ca 3dl)
1-2 ägg
2 tsk vaniljsocker
600-700g mjöl (ca 10dl)

Fyllning:
Ca 2 dl hallonsylt

Glasyr:
Ca 1/2 paket florsocker
Ca 3 msk citronsaft
röd karamellfärg

Vispa fett och socker pösigt. Tillsätt ägg. Blanda ihop mjöl och vaniljsocker och tillsätt. Dela degen i två delar och tryck ut på två plåtar. Använd mjöl och en kavel som hjälp så du får två  så släta bottnar som möjligt. Nagga t.ex. med en gaffel.

Grädda bottnarna i 200° ungefär 15-20 minuter. De ska ha en lagom gyllengul färg.

Placera bottnarna på varandra med hallonsylt emellan.

Blanda ihop glasyren (det kan löna sig att öka på mängden för som vanligt är det snålt tilltaget) och bred över kakan. Om man vill vara överkurs kan man ta en del av fyllningen och blanda den med kakao och sedan spritsa ut i tunna linjer som man piffar till genom att dra med en tandpetare åt sidorna (turvis åt vardera hållet). Gör man det ska man vara supersnabb!

Av en hel plåt blir det många bakelser så det gäller att baka när man ska ha många gäster. Jag har frusit in bakelser i plastaskar med bakplåtspapper emellan och det verkar funka bra. En del brukar skippa glasyren om kakan ska frysas.

Nam!

Ursäkta att jag glömde fota...

Kandidat :-)

Idag kom beviset för årets studier, med posten; ett kandidatbetyg. Bra bra :-).

Saker man gör på nätterna...

Det finns de som tycker att man ska sova på nätterna, och så finns det de som tycker att det är en lysande idé att lägga laminatgolv i en tvättstuga...

Vår tvättstuga är ett helt hus som förr var tvättstuga för ett litet samhälle. Nu är där en bastu, ett omklädningsrum och inom en snar framtid blir vårt stora gästrum också klart!

Orsak till tillfällig bloggtorka!

Klara för avfärd. Etapp ett; Vasa-Åbo är på gång. Vi har just pausat i Merikarvia och spanat på timmerbilar medan vi åt smörgåsar och drack saft i regnet.

Etapp två; Åbo-Stockholm-Åbo. Enligt barnen var bollhavet på båten och Junibacken bäst. Mamma gillade reashoppingen. Pappa var bara med :-).

Etapp tre; Misommarfirande på Marängen. Med jordgubbar och maränger (och ciron och gurka :-)) förstås.

Japp, vi har semestrat litegrann!

Farligt med återvinning...

Jag skulle hem till en bekant idag och tänkte att jag samtidigt kan passa på att föra lite grejer till ekopunkten. Vår närmsta ekopunkt ligger fem kilometer ifrån så man ids inte riktigt köra dit utan att ha andra ärenden åt det hållet så jag tänkte att jag kollar om det finns någon ekopunkt nära var min bekanta bor. Och visst, redan i följande kvarter finns det en enligt Stormossens sidor. jag körde dit och parkerade bredvid ekopunkten. Jag han knappt ur bilen innan en arg, tandlös gubbe stod bredvid mej och undrade varifrån jag kommer med skräpet. jag tyckte att det var underligt, men svarade och han blev helt rabiat. han bara gormade och gormade och jag försökte tala lugnt med honom, men han ropade bara mer.

Efter tre röda hördes ropanden från en balkong. Där stod en man med kamera och skrek att han ringer till polisen. Suck, tänkte jag och förklarade för den galna tandlösa mannen att jag inte alls har tänkt lägga sopor i deras roskis och att det enligt Stormossen finns en ekopunkt där. Men inte lyssnade ju han så jag satt mej i bilen och åkte 10 km till följande ekopunkt. Superekologiskt!

Vad jag fortfarande inte vet är om ekopunkten ligger en bit till in på gatan jag var på eller om gubbarna bara hade fått för sej att bara deras höghus får använda just den ekopunkten. Obehagligt var det hurusom och jag ska nog igen maila Stormossen om att det kunde vara kiva med en ekopunkt närmare var jag bor och naturligtvis fråga om det var de galna gubbarna eller jag som hade fel.

En hyllning till forna kolleger...

Hemma hos oss står radion alltid på. Just nu är det Vega som står på dagarna i ända, också i bilen. Jag kör ganska mycket på kvällarna och är speciellt nöjd om jag på onsdagarna har en lite längre körning, för då hinner jag lyssna lite mer på radiodoktorn, som pinsamt nog är mitt favoritprogram. *skrattar* Min man kan inte förstå det. Han tycker att det är hemskt med alla tanter som ringer in och berättar allt om sina wc-bestyr och doktorn ställer frågor som "hur ser avföringen ut?". Men jag bara älskar att höra på problemen och hur lyckliga tanterna är när doktorn hjälper dem. 

Inte för att det är något fel på de andra ring-in programmen på kvällarna heller. Till och med Classicas önskekonsert har fått mej att sitta kvar i bilen en stund innan jag gått in. Fast det känns onekligen lite pinsamt när man kör in på en större parkering med Kaffekvarnen dundrande ur högtalarna..

När vi lyssnar på Hitmen (ja, vi lyssnar) höjer vi också volymen för att inte missa något. Den äldre av sönerna brukar gå runt och tralla "hitmen... hitmen..." då när han inte sjunger luciasången eller någon av sina egna sånger som mest handlar om hur han och Mumin sover gott hela natten medan ugglorna och fladdermössen flyger.

Eftersom min blogg också går att hitta på Sissis sidor så förstår ni kanske att Sissi också hör till favoritprogrammen :-). Det går nästan över min förståelse hur ett radioprogram kan låta som ett glossigt magasin, för visst är det ju som att läsa en vacker veckotidning när man lyssnar. 

Jag börjar inse att det här inlägget blir längre än Vegas tablå om jag fortsätter skriva om alla favoriter, men jag måste bara hylla Eftersnack lite och Lördax som igår råkade ge svar på en fundering jag hade om målning av bastun och som underhöll mej medan jag uträttade ärenden på stan.

En stor hyllning till alla veganer! 

Vad berättar det här om mej då? Att jag är medelålders? Igår läste jag faktiskt någonstans (en kolumn i Vasabladet tror jag att det var) att 70-talets psykologiböcker ansåg att medelåldern börjar vid 25! Ojdå! Då är jag definitivt medelålders! Eller berättar det egentligen mer om att allt är intressant bara man serverar det på rätt sätt? Eller att om man mest hänger hemma med små barn så behöver man vuxenkontakten på något sätt?

Må det vara hur som helst, jag är lycklig för att jag får höra många program som ger mej något, som roar, oroar, underhåller och irriterar! Tack!