Att dela med sig av sitt överflöd

Inför jul brukar jag gärna delta i någon insamling för människor som inte materiellt har det så bra. Ibland har jag skänkt en slant genom Frälsningsarméns julgryteinsamling, i fjol förde jag kollektionsplagg till skyddshemmet och juniorhandelskammarens insamling, i år har jag gjort julpaket och fört begagnade kläder till Hoppets Stjärna. Varje år väljer jag alltså en eller flera mottagare litet beroende på vad som känns rätt just då.

I år har jag reagerat på att många av de landsomspännande insamligarna är ihopkopplade med lotterier. Varför ska man måsta få något annat än ett tack när man deltar? Ett leende kanske räcker? Inte nog med det, de här insamlingarna har också TV-reklam som går på heavy rotation. För den slanten som reklamen kostade hade man hjälpt bra många människor. Det är lika idiotiskt som alla insamlingar där man ska köpa ett paket bindor/en flaska vatten/choklad för att skänka en eller två cent per produkt till välgörande ändamål. Nu stör jag mej inte på att företagen donerar pengar utan att det används som säljargument när företaget i stället kunde donera pengarna direkt. Jag gillar helt enkelt inte att mitt samvete tycker att jag ska välja en produkt jag absolut inte valt annars.

Samma valmöjlighet vill jag ha när jag deltar i en insamling. Ibland är det mera angenämt att bara klicka iväg en summa pengar, ibland att man ger saker. En gång åkte jag med personligen. Den gången till Petroskoj i Ryssland. Men det är en helt annan historia.

Med det här inlägget vill jag uppmana dej att dela med dej litet. Följ ditt hjärta och ge den hjälp du kan ge till de du känner att du vill ge åt, oberoende av om det är mycket eller litet. Och följ ditt hjärta!