Tapetfunderingar

Nu tycker jag nog att det börjar vara dags att tapetsera matsalen. Vi har en vidrig aprikosfärgad tapet där och nu bara måste den bort!

Jag tittade på olika alternativ och jag vill förstås helst ha en jugenttapet med tanke på husets arkitektur, men jag tog mej litet friheter när jag tittade.  De här alternativen fastnade jag för nu:

Den rostbruna i mitten har vi i gult i rummet bredvid och i grönt i biblioteket. Jag vet inte riktigt om det är kul med samma tapet i olika färger i alla rum eller om det bara är töntigt.

Skulpturerna flyttar ut

Leka med lera :-)

Jag har igen varit på keramikkurs! Denna gång var det trädgårdsskulpturer som stod på schemat. Fast jag annars gillar stort och synligt så blir jag litet liten i mina "skapelser" när det handlar om lera. Mycket smågråter, men till sist blev det också en hare.

Här kommer några bilder av det jag gjorde medan de ännu var i keramiksalen. När jag kom hem kunde jag inte låta bli att genast fixa till grejerna och föra ut dem, men de bilderna dyker upp först i nästa inlägg.

Vilken färg är du?

Det hela började med en ganska oskyldig fråga: Vilken färg är du? Inte vilken färg tycker du om? utan Vilken färg är du? Den frågan dök upp på syjuntan en kväll och efter en stunds diskuterande konstaterade någon att det skulle bli ganska intressanta sockor av våra färger. Tuumasta toimeen!

En oskyldig fråga ledde till att 21 kvinnor köpte varsitt nystan av sin färg och under en kväll mätte och klippte vi upp varje nystan i 21 små härvor. Var och en av de 21 kvinnorna fick 21 härvor var och uppmaningen att sticka sockor av garnet. Stil och mönster fritt, om man ville fick man komplettera med någon av färgerna som fanns med. Här är mina syjuntesockor, kompletterade med turkost garn.

Det är nog bara att konstatera att bra teater kan vara så fruktansvärt bra!

När det handlar om filmer baserade på böcker säger "alla" att boken vinner över filmen, överlägset. Kanske är det lika med teater för på samma sätt som med film så har någon annan redan skapat bilderna åt dej. Men när det handlar om Kaj Korkea-ahos "Gräset är mörkare på andra sidan" så blir det jämnt skägg.

Boken är riktigt, riktigt bra. Du vet den där känslan som man får av en bra bok, man nästan ångrar sig att man läst den för man kan aldrig mer läsa den första gången igen. Precis den känslan hade jag av "Gräset är mörkare på andra sidan"! (Fast nu måste jag faktiskt erkänna att det var en sak som litet störde mej när jag läste… Lagergård… Jag hörde ju en Plepporöst i mitt huvud varje gång jag såg namnet :-). Förlåt för den parentesen!)

Nu blev det litet av en andra chans när Teater Viirus satt upp romanen som teater och idag såg jag Vasapremiären. Och vilken teaterupplevelse det var! Ett fantastiskt jobb av hela ensemblen! Jag är ingen teaterrecensent så det blir ingen djupgående analys utan bara ett konstaterande: SE DEN!

Gräset är mörkare på andra sidan ges i Vasa denna vecka och efter det i Helsingfors till 10.4.

Hur ser du på tv?

Under julen funderade jag på när jag senast tittat på linjär tv. Egentligen tycker jag om det sociala i att titta på samma tv-program samtidig som "alla andra" också ser det, men det finns en del faktorer som gör att jag sällan kan se på program just då när de sänds.

I långa tider har jag förstås bandat på digiboxen. Snabbt och enkelt och så finns det där utan att man behöver bläddra igenom en massa sidor och reklamen kan man också spola över. Märker du förresten att jag fortfarande använder ord som "banda" och "spola" :-)?

Det är nog inte ens ett år sedan vi skaffade Netflix, men den tjänsten använder vi nog mycket. Tyvärr finns ju inte riktigt allt där så som enda tjänst funkar den inte. Arenan använder jag ofta, både för radio och tv. Katsomo och Ruutu nu och då, men jag tycker att webbversionen har ÄNNU MER reklam än det är på tv.

För någon vecka kom jag med i Buzzadors Watson-kampanj. Egentligen ger kampanjen inte mer än man får annars om man tar en helt vanlig testmånad, men jag tänkte att jag ju kan passa på. Jag hade en del problem att registrera mej, men det visade sej bero på att "någon" ändrat surfplattans datuminställningar. Great!

Tjänsten känns aningen rörig och i programtablån ser man inte skillnad på vilka tjänster som är gratis och vilka som kostar. En bra grej  däremot är att tjänsten "bandar" alla valda kanaler och sparar programmen i två veckor. Dåligt är att det är otroligt klumpigt att skippa reklamerna och åtminstone på min dator hängde sej hela sidan varje gång jag försökte. Reklamernas mängd är också stor så det är nog en tjänst jag inte skulle betala för. Det som ännu är otestat är hur det funkar att hyra film genom tjänsten. Det skulle komma med några gratiskoder, men dem har jag inte sett till ännu.

Nå jo, jag har alltså inte själv kommit fram till vad jag gillar bäst. Kanske man inte måste välja ETT sätt utan man gör som man själv vill, och på det sätt som passar bäst just då.

#watsonbuzz #buzzador

Feelgood, det är inte något man får här...

För ovanlighetens skull gick jag ex-tempore på teater. Scenkonstutbildningen på Novia höll sin årliga Scenkonstfestival och det var en av pjäserna som väckte mitt intresse. Det var verkligen ingen feelgoodteater, men jösses så bra!

Pjäsen jag såg var Johanna Haapamäkis "Kieroon kasvatetut" som handlar om en kvinna som är tvångsintagen på en (kriminal)mentalvårdsanstalt. Hon minns inte vad som har hänt och varför hon är där och under pjäsens gång växer hennes historia fram, ända från den trasiga barndomen till vuxenlivet med oförmågan att älska - också sitt eget barn.

Hennes grepp lockar fram skratt men också riktigt otäcka obehagskänslor. Jag tycker om leken med förinspelade sekvenser som ibland bara är röster i huvudet, ibland en medaktör och ibland scenografi. Funkar! Jag har en känsla av att den här historien stannar i mitt huvud en god stund.

Bra jobbat Johanna!