Nu börjar det vara klart!

En sista under construction-bild! Spisen har äntligen flyttat från ingången till andra sidan rummet och spisfläkten har äntligen en riktig utgång och fungerar så där som spisfläktar ska göra. Fattar ni hur lycklig jag är! Jag tror det var det första jag funderade på när vi flyttade in för elva år sedan och nu är det gjort. Det krångliga med spisar är förstås det att man måste få in kraftström så den biten fick vi hjälp med.

Skåpet som står på bordet fyndade jag i somras när Soffa hade gårdsloppis. Nu är det skrapat och målat och hänger på en nytapetserad vägg. I morgon ska jag väl hinna fota så att jag får upp litet bilder.

Regn på rutan

Utanför fönstret regnar det. Ganska skönt egentligen så kanske det kommer mera trattisar till mitt gömställe. Det bästa med regnet på fönstret är att jag faktiskt kan se det genom rutan. När vi flyttade hit för elva år sedan tyckte jag att det var märkligt med det extraglas som var fastsatt på det inre fönstret. Ganska snabbt insåg jag också att hur mycket man än tvättade fönstret så blev det aldrig riktigt rent. Ibland blev det också riktigt immigt. Nu fick jag min man att bända loss det.

Nog hade jag ju tyckt att glaset betedde sig konstigt, men jag hade absolut inte räknat med att det skulle vara PLAST! Hur resonerar man när man lägger in plastfönster i ett 100 år gammalt hus? Nu är det i alla fall borta och jag kan se ut genom det vackra gamla fönsterglaset.

Spännande tider!

På jobbet det vill säga.

Som elfte säsongens me&i-försäljare blir livet ganska säsongsbetonat så vi firar t.ex. jul minst fem gånger per år. När det kommer nyheter är det nästan lika spännande som när man väntar på att någons barn ska födas.

Nu är det nyheter på gång igen (kommer i början av oktober) och väntan är annorlunda den här gången eftersom Cecilia Blankens tillsammans med ett gäng andra bloggare har skapar "Bloggers Collection", den är ganska olik det me&i vi är vana vid.

Ännu har inte alla bloggar avslöjats men här är en tjuvtitt på de plagg och bloggare som avslöjats:

Martin Melin

Schulmans

Magicpoks

Kalasplanering...

Som vanligt tycker jag att allt ska göras samtidigt så nu måste köket bli klart snabbt eftersom ett gäng kolleger kommer hit för att inspireras på fredag och nästa vecka är det dags för Stor Vs 7-års kalas. Kalastemat är  föga överraskande LEGO och kanske helst Ninjago.

Jag fattar ju inte hur man kan tala oavbrutet i timmar om legogubbar. Om jag ställer frågan "Vad tycker du att vi ska äta till middag idag?" så svarar han "Kanske nudlar, visste du förresten att Sensej Wu tycker om nudlar. Han har det och det svärdet och gör si och så och.....". Kul i och för sej att det finns något som fortsätter intressera dag ut och dag in och att leksaker man ger i present inte hamnar i ett hörn efter någon dag. Nu ska den här legogubben då ha kalas och vi har planerat in vad vi ska bjuda på, vilka lekar vi ska leka och vad det ska vara för program.

Jag är förstås innerligt glad för Pinterest och Googles bildsök :-). Så det blir nog bra ska ni få se!

Får man ha så roligt?

Efter vårens rakukurs kunde jag inte låta bli att fortsätta på lertemat. Den här gången går jag en kurs som heter Smycken av keramik. Också den här gången är det Paula Blåfield som är lärare. Idag började vi och fy så kul det var! Kursen har två inriktningar, att göra smycken av porslinslera och att förvandla gammalt porslin till smycken. Jag har sparat en del gammalt porslin just för att en dag få slipa det. Idag fick jag göra det och det var ju så roligt! Jag ägnade faktiskt största delen av dagens kursdag åt slipning.

Jag vet inte om det blir smycken av skärvorna, kanske, eller så kanske de får bo i en liten ask så att jag kan ta fram dem när andan faller på. De känns precis lika som skärvorna jag ibland hittade i strandsanden när jag var barn. Tegelstenar och glasbitar kändes trevligast mot huden.

Mamma, kan jag få...

... en heldräkt (jumpsuit) av det här tyget? Det undrade Stora V när jag packade upp härliga garagetyget som kom från Majapuu. Jag undrar om jag hade nämnt det för honom eller om vi tänkte lika?

Vi gör ett kök

De söta små barnen är så pass ivriga av vårt renoverande att de ibland hjälper till helt frivilligt. Resultatet kanske inte är perfekt och de orkar sällan särskilt länge, men det lilla de gör är guld värt både för dem och för oss.

Tapeterna är nu på väggarna och skåpdörrarna har fått första lagret färg. Jag förstår ju nog varför folk väljer att bo annanstans medan de renoverar, men egentligen är det nog mest matlagningen som vållar problemlem. Kanske mängden arbete uppväger matens kvalitet :-).

Svampplockardräkt

För några år sedan köpte jag en urfin overall åt Lilla V. Den blev inte direkt sämre av att jag bara betalade halva priset för den. Den var litet för passlig åt honom då, men jag tänkte att till det priset så gör det inte så mycket eftersom hans lillebror sedan får ärva den. Jag minns inte längre hur många gånger han hann använda den tills han en dag fick för sej att hjälpa sin far. Han fick som uppdrag att bära en motorsåg och han var stolt som en tupp. Tyvärr tänkte maken varken på att motorsågen är varm  eller på att små barn lyfter upp saker mot magen när de bär.

Det kunde förstås ha gått riktigt illa, tänker jag mej, och Lilla V kunde ha bränt sig, det hände lyckligtvis inte, men det som hände var att värmen var tillräcklig för att det plastiga tyget i overallen skulle smälta och overallen fick ett fult hål mitt på magen. Jag var arg som ett bi och männen i familjen totalt oförstående. Jag plockade undan overallen och bestämde mej för att på ett eller annat sätt rädda den. Idag fixade jag det och snart kan lillisen börja använda den. Den är ännu ganska stor, men den funkar.

Jag började med att klippa runt kanterna så att de skulle bli släta, utan flikar eller smält plast. Sedan  klippte jag ut svampens delar i PUL-tyg och strök på heat n´bond på baksidan. Dessutom klippte jag en bit vitt PUL-tyg för baksidan som ja också strök heat n´bond på. Det tyget la jag mellan fodret (det svarta som syns inuti hålet) och yttertyget, dels för att ge stadga och dels för att få delarna att fästa bättre. Applikationen har jag bara strukit på eftersom jag inte ville göra hål i tyget och minska vattentåligheten. Få se hur länge det håller. Jag är glad att jag hittade en lösning på problemet!

Nu borde jag förstås sy ett par handskar också av det prickiga tyget...

Under Construction...

Vi låss renovera köket. För vår del betyder det att vi bar ut en köksbänk från 40- eller 50-talet och så bar vi in en som inte var så många år yngre. Igår hade vi en elektriker här som flyttade vår spis till andra sidan rummet och idag har jag förberett för målning av alla köksskåpsluckor och dragit ner osluktande tapeter. Maken fick två jobb; det ena var att rengöra spisfläkten och borra ett nytt hål för den där den ska sitta nu och det andra var att ÄNTLIGEN ta loss de fönsterglas som nångång satts fast som extra glas på köksfönstren. Det var en hel del jobb med glasen, eller plastskivorna, som det visade sej vara. Hur tänker man när man sätter fast plastskivor på hundra år gamla fönster?

Den blommiga tapeten är ett loppisfynd och det är en på riktigt gammal tapet. Den sitter sedan en tid tillbaka på två av köksväggarna. De två resterande ska få tapeter i samma färg som blomman, dvs en gulbeigevit färg. Skåpen blir listvita. Först hade jag tänkt att panelen också ska bli vit, men jag tror nog att den också i fortsättningen ska få vara grön. Som bekant gillar vi färger hos oss.

Mera bento

När jag lät mej inspireras av Totoro ramlade jag över en massa andra roliga bentoboxar.

Professor Layton-bento. Efter att ha spelat igenom alla Laytonspel på min rosa DS Lite kan jag inte annat än gilla Layton-benton. Labyrinten till vänster är ett typiskt problem som ska lösas i spelet.

Pacman bento :-)

En av de coolare Super Mario bentoboxarna. Jag misstänker att det skulle bli en del lek med maten hemma hos oss.

Tetris!

Jag är en stor vän av Katamari så jag skulle inte säga nej till en bentokatamari :-).

Jaja, Angry Birds bento hittade jag också... Däremot har jag faktiskt ALDRIG spelat det spelet.

Men det bästa av allt var nog Cooking Mama bento! Hur kul som helst!

Skogstroll

Jag älskar skogen på hösten!
Jag tror att det är det gröna som lugnar min själ. Skogen visar olika ansikten varje gång man går dit, varje gång litet naknare, ju närmare vintern man kommer. Min favoritskog börjar likna en riktig urskog när det har fallit träd. Varje höst promenerar jag där och får varje år hitta nya rutter när träd fallit över stigarna. Trädet på bilden föll "före min tid" och den är perfekt som bänk för små skogsvandrare.

Vilken skön helg det har varit!

Det kändes nästan som sommar den här helgen. Jag har jobbat som vanligt, men vi hann med litet äventyr också. Vi hade tänkt se några starter Match Race, men tempot var kanske inte riktigt det vi hade hoppats på så vi gick runt och upptäckte annat spännande. Lilla V har marrat hela veckan att han vill simma i havet, nu tror jag att han slutar marra om det...

Medan maken och jag försökte få gården i vinterskick cyklade pojkarna. Lilla V körde i racerfart, Stora V, som hade bestämt sig för att han aldrig ska lära sig cykla, förvånade sej själv med att plötsligt cykla hur bra som helst och Lillisen var stolt och lycklig över sin nya springcykel som han fick i för tidig födelsedagspresent. Enligt honom är det en motorcykel. Ännu innan han gick och la sig frågade han om han får ha på sig sin cykelhjälm.

Smurfarna har hittat hem

Vi har en del smurfar i vårt hushåll. En del är makens samling från 70/80-talet, en del är loppisfynd och några få är helt nya (Vampyrsmurfen (som verkar ha rymt) bland annat :-)). För en tid sedan hittade jag en plasthylla som bara ropade SMURF, på loppis, och nu har både hyllan och smurfarna hittat sitt hem i barnens rum. De hänger lågt så att barnen kan leka med smurfarna. Speciellt lillisen gillar att leka med "myrffi".

Äppelknyckarbyxor

Jag är tokförälskad i just den här kombinationen; diggies och pants with apple at back! Skulle förresten funka bra också med storebrors blus!

Lördagsfilmen: Min granne Totoro

Idag har vi haft en skön kväll med grönsaksdipp och film. Kvällens filmval var Min granne Totoro (Tonari no Totoro) från 1988 (visad i Finland först 1995 och utgiven på DVD först 2006). En film som alla i familjen gillar. Kattbussen är förstås roligast :-). 

Filmen handlar om två flickor och deras pappa som flyttar till ett hus på landet för att vara nära mamman som ligger på sjukhus. Flickorna träffar skogsanden Totoro som hjälper till när lillasyster Mei tappar bort sig. I Japan lär det ska finnas massor Totoroleksaker men jag inspireras av allt Totoroinspirerat som folk har gjort själva. Eller vad sägs om de här:

Snötotoro 

Papperstotoro 

Totoro amigurumi

Totorosovpåse 

Totorovantar 

Totorodynor 

Totoro örhängen 

Totoro cake pops

Totoro bento

Totoro cupcakes

Samlar inspiration

Jag har låtit min blogg vara för jag vet inte riktigt vad jag vill med den. Den vill liksom vara allt och inget på en gång. När jag startade min blogg var vinklingen tydlig: hur i hela fridens namn får man det hela att gå ihop när man alldeles nyss blivit tvåbarnsmor och vad funderar man på där hemma. Lämpligt nog skrevs det första inlägget på Bb...

Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess. Den nyfödda babyn fyllde fem i våras och är en ganska speciell pojke. Han har fått en lillebror som snart fyller tre. Hans storebror har just börjat skolan. Vardagen är helt annorlunda - eller är den ändå alldeles lika trots att den inte fylls av babydoft?

Snart har jag funderat klart och då ska jag blåsa liv i min blogg igen.