Bilden här nedanför är två år gammal och tagen på en sommarresa, den sommaren åkte alla barn bakåtvända. På hösten fyllde Stora V fem år och fick en framåtvänd stol. Lilla V fick en redan som fyraåring. Familjens minsting åker ännu med ryggen före och det är nog tänkt att han ska göra det åtminstone tills han fyller fyra.
Vill du läsa mer om bilstolar så vill jag tipsa om Bilstolslotsens blogg!
2 kommentarer:
Jag trodde mina barn sku åka med ryggen före så länge det går. Sen visade det sig att dottern var åksjuk. Nu åker hon med ansiktet i färdriktning. Varför sonen gör lika beror på samma sak, fast han inte är lika åksjuk. Lillisen sitter i bilskyddet ännu så där blir det bakfram så länge det går.
Meillä on kans muksut matkustaneet kaikki selkä menosuuntaan alkuksi, n. 3 vuotiaiksi nyt muistaakseni ainakin, isoin taisi mennä vielä vähän pitempäänkin, sitten ei enää tahtoneet mahtua niinpäin ja alkoi myös pää tulla istuimen selkänojasta yli, niin vaihdettiin toiseen istuimeen ja samalla kasvot menosuuntaan. Kaikkein tärkeintä minusta on, että ylipäätään ovat hyvin kiinni turvaistuimissa ja riittävän pitkään esim. korokkeessa, paljon näkee sitä, paljon on myös lapsen koosta kiinni, ei vain iästä, kun monesti todella pienikokoiset alaluokkalaiset matkustaa ilman koroketta ja se on vähän hurjaa katottavaa kyllä.
Skicka en kommentar