De har kanske redan ätit sina hamburgare.
torsdag 10 februari 2011
Reklamuppdatering
De har kanske redan ätit sina hamburgare.
tisdag 8 februari 2011
Fräck reklam!
När jag hämtade barnen från parken pratade vi litet om lunch och vad vi skulle äta. Mellansonen och jag konstaterade att thailändskt skulle vara gott, medan Stora V konstaterade att han absolut inte vill ha annat än hamburgare. Jag blev litet förvånad, visst gillar han hamburgare, men alla i vår familj är speciellt förtjusta i det thailändska köket.
Vi lekte vidare och jag tänkte inte mer på saken förrän jag tittade mot busshållplatsen direkt utanför parken. Hamburgarreklam!
När jag kommenterade det för en av parktanterna berättade hon att hon medvetet har följt med just den där reklamplatsen i ett drygt år och att det systematiskt sätts reklam riktad till barn där.
Fräckt!
Vi lekte vidare och jag tänkte inte mer på saken förrän jag tittade mot busshållplatsen direkt utanför parken. Hamburgarreklam!
När jag kommenterade det för en av parktanterna berättade hon att hon medvetet har följt med just den där reklamplatsen i ett drygt år och att det systematiskt sätts reklam riktad till barn där.
Fräckt!
Mer mjölk
För en tid sedan funderade jag litet på mjölk. Efter att jag skrev inlägget har vi dumpat den fettfria mjölken och köper lättmjölk, ekologisk naturligtvis. Den yngsta dricker glatt, han är ju van vid fet mjölk eftersom jag ammar honom också. Den äldsta dricker hyfsat snällt. Han har vant sig ganska snabbt, men har också sett det som en chans att försöka få andra drycker i stället. Mellansonen protesterar vilt och det är, tror jag, han som skulle må bäst av det. Å andra sidan har de blivit duktigare på att välja vatten som törstdryck och det är förstås bra.
På ett av stadens dagis har fetthalten i mjölk diskuterats förra veckan. Ett eldfängt ämne visade det sig. Stadens representanter säger fettfri mjölk och föräldrarna vill ha ett alternativ; lättmjölk. Idag slogs jag av en tanke till. WHO rekommenderar att barn delammas till minst 2-års ålder --> bröstmjölk innehåller mycket fett (också en massa mättat fett). Ska jag alltså dra slutsatsen att WHO har fel och att småbarn mår bättre av fettfri mjölk? Hur i hela friden går det här ihop med allt vi lärt oss om amning?
Fattar noll, ska sova på saken!
Jag är inte den enda som funderat på denna ekvation. På kostdoktor finns en annan fundering.
På ett av stadens dagis har fetthalten i mjölk diskuterats förra veckan. Ett eldfängt ämne visade det sig. Stadens representanter säger fettfri mjölk och föräldrarna vill ha ett alternativ; lättmjölk. Idag slogs jag av en tanke till. WHO rekommenderar att barn delammas till minst 2-års ålder --> bröstmjölk innehåller mycket fett (också en massa mättat fett). Ska jag alltså dra slutsatsen att WHO har fel och att småbarn mår bättre av fettfri mjölk? Hur i hela friden går det här ihop med allt vi lärt oss om amning?
Fattar noll, ska sova på saken!
Jag är inte den enda som funderat på denna ekvation. På kostdoktor finns en annan fundering.
måndag 7 februari 2011
I älskar kola!
Jag fick en påse världens godaste kola i present! Den är lite gammaldags, ekologisk och sååå otroligt god!
Nam!
Nam!
söndag 6 februari 2011
Nu säger jag stopp!
Jag har valt att vara hemma med mina barn, så länge vi får det att gå ihop ekonomisk. Se där, genast i den första meningen kom det fram; det är ekonomin som styr precis allting, också hos oss.
En snabbkoll i dagens rubriker visar att mitt val är helt fel för så här får man inte göra. I Vasabladet läser jag: "Forskare Tuomas Kosonen ser det som klokt ur samhällets synvinkel att de här förmånerna blir mindre.". Forskningen har nämligen visat att om hemvårdsstödet ökar så stannar allt fler mammor hemma och sköter sina barn. Och det passar sig inte, för i Finland ska vi arbeta tills vi dör. Vi kan på nåder få vara hemma när vi ska föda (det blir ju så himla klottigt på jobbet om folk ska stå där och föda), men sedan är det marsch pannkaka tillbaka till saltgruvan.
Nu ska vi dessutom komma ihåg att hemvårdsstöd får man så länge barnet är under tre år. Tre år! Helst ska man alltså inte vara hemma ens tills barnet är tre år. Snabbt ut med barnet så att h*n lär sig hur samhället fungerar.
I samma tidning läser jag förresten om att fler barn föds på vägen till förlossningssjukhuset. Det kan möjligen ha något med indragna sjukhus att göra, men bara kanske.
I dagens nyhetsflöde hör jag vår president tal när hon öppnar insamlingen gemensamt ansvar. En del av pengarna går till ensamma unga. Hon berättar att var femte pojke i högstadieålder känner sig ensam. Var femte! Om man känner sig ensam är man inte särskilt trygg.
Det här var nu bara några rubriker från idag, en söndag! Vi kan få tänka med hjärtat, låta bondvettet styra, gå på magkänsla - men bara om budgeten går igenom och det viktiga, pengarna, mår bra.
Helt på riktigt, jag tror att alla dessa "kloka" män och kvinnor har blivit blinda av alla siffror. Varken jag eller mina barn är nummer, vi är riktiga människor.
Jag har valt att ha mina söner hemma, i stället för att arbeta heltid, för att fostra dem till trygga, samhällsdugliga medborgare. I hopp om att de alla i framtiden hittar jobb de tycker om, att de klarar av att knyta sociala kontakter med andra, att de ska kunna stöda varandra och lita på varandra under hela sitt liv. Men jag kanske har fel.
En snabbkoll i dagens rubriker visar att mitt val är helt fel för så här får man inte göra. I Vasabladet läser jag: "Forskare Tuomas Kosonen ser det som klokt ur samhällets synvinkel att de här förmånerna blir mindre.". Forskningen har nämligen visat att om hemvårdsstödet ökar så stannar allt fler mammor hemma och sköter sina barn. Och det passar sig inte, för i Finland ska vi arbeta tills vi dör. Vi kan på nåder få vara hemma när vi ska föda (det blir ju så himla klottigt på jobbet om folk ska stå där och föda), men sedan är det marsch pannkaka tillbaka till saltgruvan.
Nu ska vi dessutom komma ihåg att hemvårdsstöd får man så länge barnet är under tre år. Tre år! Helst ska man alltså inte vara hemma ens tills barnet är tre år. Snabbt ut med barnet så att h*n lär sig hur samhället fungerar.
I samma tidning läser jag förresten om att fler barn föds på vägen till förlossningssjukhuset. Det kan möjligen ha något med indragna sjukhus att göra, men bara kanske.
I dagens nyhetsflöde hör jag vår president tal när hon öppnar insamlingen gemensamt ansvar. En del av pengarna går till ensamma unga. Hon berättar att var femte pojke i högstadieålder känner sig ensam. Var femte! Om man känner sig ensam är man inte särskilt trygg.
Det här var nu bara några rubriker från idag, en söndag! Vi kan få tänka med hjärtat, låta bondvettet styra, gå på magkänsla - men bara om budgeten går igenom och det viktiga, pengarna, mår bra.
Helt på riktigt, jag tror att alla dessa "kloka" män och kvinnor har blivit blinda av alla siffror. Varken jag eller mina barn är nummer, vi är riktiga människor.
Jag har valt att ha mina söner hemma, i stället för att arbeta heltid, för att fostra dem till trygga, samhällsdugliga medborgare. I hopp om att de alla i framtiden hittar jobb de tycker om, att de klarar av att knyta sociala kontakter med andra, att de ska kunna stöda varandra och lita på varandra under hela sitt liv. Men jag kanske har fel.
Runeberg
Nu har jag investerat (makens pengar) i en runebegstårtform. En i silikon. Jag har tyckt att silikonformar är så äckliga och tanken att sätta någonting gummiaktigt i varm ugn känns helt fel, men å andra sidan tycker jag om att man kan få så roliga former med silikon. Bläckplåtsformar för runebergstårtor skulle förstås vara toppen, men nu kör vi med silikon.
På paketet fanns det recept från Ullanunelma.
Runebergstårtor ca 12 st
225 g rumsvarmt smör
1 1/2 socker
3 ägg
1 dl mald mandel
1 1/2 dl skorpsmulor
2 tsk bakpulver
1 dl vispgrädde
Vispa smör och socker. Tillsätt äggen ett i taget, under fortsatt vispning. Blanda i de torra ingredienserna växelvis med grädden. Fyll formarna till 2/3 och spritsa hallonsylt i mitten. Grädda 15-20 minuter i 200° ugn. Om man vill kan man doppa den nedre delen av tårtan i mandellikör, rom eller punsch. Spritsa kristyr runt sylten.
Jag la ännu några droppar bittermandelolja i smeten för att få extra mandelsmak.
Supergott! Det kan nog ha varit bland de allra godaste runebergstårtorna jag ätit. Nu blev mina nog fuktigare än receptets tårtor blit för jag såg snett och hällde i den dubbla mängden grädde. Men bra gick det i alla fall, men om degen är så pass fuktig sjunker sylten ner så då ska man grädda dem halva tiden och spritsa i sylten först då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
