Iduns nya skor

Mia som äger Idun´s Apple meddelade nyss att Po-Zus vårskor kommit in! Nice! Jag kommer snart att boka in en livetitt för jag har bestämt att det ska bli ett par riktigt fina vårskor i stället för vinterskorna jag blev utan. Jag har ett par Po-Zu skor från förr och jag bara älskar dem och trots att de har gått MÅNGA kilometer så syns det knappt på dem.

Bilden av Chris har jag lånat från Idun´s Apple.

Tänk att nån vet precis hur det är!

För flera år sedan var jag utbränd och sönderstressad. De tiderna har jag lagt bakom mig, men fortfarande har jag nog en varningslampa som börjar lysa när det är bra att se upp. Idag var det plötsligt en röst i radion som satt ord på det jag kände då. Fantastiskt!

Plask.

Den smältande snön får mig att drömma om stövlar. Till skillnad från många andra har jag helt missat Hai-stövlarna på 70-talet. Vet inte riktigt varför. Vi fick inte ha stövlar med mörk botten för det ger fula märken på båtdäck (nämen suck sådana bördor man bär på :-)) så Hai hade väl varit perfekt. Tänk om jag bara förträngt dem...

Hurusom så gillar mina ankfötter dem (förrutom flipflops var stövlarna faktiskt de enda skor jag kunde ha när jag väntade Stora V!), det gör också mitt hjärta och nu är den stora frågan lime eller orange?

Choklaaaad!

Lyx mej :-). Åre choklad!

Glad påsk!

Morgon med stickor i handen

Började morgonen med att sticka en halsduk åt en liten flicka.

I onsdags blev det tal om Puro batik på syjuntan och jag behövde lite titta på nystanen där de låg i en ask. Nya stickorna jag köpte på hantverksmässan ropade också "rätt storlek" från hyllan så jag skulle bara kolla lite. Kolla om garnet känns skönt trots att det är konstfiber (Ja, supermjukt och behagligt!). Kolla hurdana ränder det blir (ganska breda om man bara har 12 maskor). Kolla hur stickorna känns i handen (sköna, men lite hala).

Och av det blev det en halsduk.

Funderar på att pynta den med lite band, spets och knappar.

Stilla veckan och långfredag

När jag var liten, det verkar vara rätt länge sedan, fick man inte gå ut på långfredagen. Man fick inte ringa till någon och man gick absolut inte på visit till någon, för man fick inte ens sticka näsan utanför dörren på hela dagen. Inte fick man chokoägg heller. Långfredagen var verkligen låååång.

I mitt föräldrahem utövades inget religiöst, men långfredag var långfredag och där med basta. Nu är det länge sedan jag skapade egna traditioner, men fortfarande säger ryggmärgen att man inte ska gå ut på långfredagen. Man ska inte gå på visit och man ska inte dansa och inte ska man ringa någon heller. För att inte tala om chokoägg. Dem får man inte heller äta av.

Ha en lugn långfredag.