Jag har valt att vara hemma med mina barn, så länge vi får det att gå ihop ekonomisk. Se där, genast i den första meningen kom det fram; det är ekonomin som styr precis allting, också hos oss.
En snabbkoll i dagens rubriker visar att mitt val är helt fel för så här får man inte göra. I Vasabladet läser jag: "Forskare Tuomas Kosonen ser det som klokt ur samhällets synvinkel att de här förmånerna blir mindre.". Forskningen har nämligen visat att om hemvårdsstödet ökar så stannar allt fler mammor hemma och sköter sina barn. Och det passar sig inte, för i Finland ska vi arbeta tills vi dör. Vi kan på nåder få vara hemma när vi ska föda (det blir ju så himla klottigt på jobbet om folk ska stå där och föda), men sedan är det marsch pannkaka tillbaka till saltgruvan.
Nu ska vi dessutom komma ihåg att hemvårdsstöd får man så länge barnet är under tre år. Tre år! Helst ska man alltså inte vara hemma ens tills barnet är tre år. Snabbt ut med barnet så att h*n lär sig hur samhället fungerar.
I samma tidning läser jag förresten om att fler barn föds på vägen till förlossningssjukhuset. Det kan möjligen ha något med indragna sjukhus att göra, men bara kanske.
I dagens nyhetsflöde hör jag vår president tal när hon öppnar insamlingen gemensamt ansvar. En del av pengarna går till ensamma unga. Hon berättar att var femte pojke i högstadieålder känner sig ensam. Var femte! Om man känner sig ensam är man inte särskilt trygg.
Det här var nu bara några rubriker från idag, en söndag! Vi kan få tänka med hjärtat, låta bondvettet styra, gå på magkänsla - men bara om budgeten går igenom och det viktiga, pengarna, mår bra.
Helt på riktigt, jag tror att alla dessa "kloka" män och kvinnor har blivit blinda av alla siffror. Varken jag eller mina barn är nummer, vi är riktiga människor.
Jag har valt att ha mina söner hemma, i stället för att arbeta heltid, för att fostra dem till trygga, samhällsdugliga medborgare. I hopp om att de alla i framtiden hittar jobb de tycker om, att de klarar av att knyta sociala kontakter med andra, att de ska kunna stöda varandra och lita på varandra under hela sitt liv. Men jag kanske har fel.
2 kommentarer:
bra att någon säger stopp, kati! man kan bli så förvånad över att ingen vill se samband och inte heller ta ansvar för någonting (tänker t.ex. på vaccinerna som ju ingen av stackrarna på thl anade kunde medföra några som helst risker...) det enda man kan göra är att försöka ta ansvar för sina egna val, men det kan man ju bli smått galen av ibland. tur att man kan trösta sig med en runebergstårta då :) här orkade ingen baka, men jag åt tre stycken ändå.
Du har inte fel.
Skicka en kommentar